Vilja ha ett visst kön?

När jag väntade första barnet önskade jag en flicka men så klart var det viktigast att barnet var friskt. Det visade på rul att det var en pojke. Jag blev väl besviken i 3 sek precis när jag fick reda på det, sedan glömde jag önskan om flicka och bara längtade efter att få träffa min son. Med andra barnet hoppades jag bara på ett friskt barn eftersom jag hade så många missfall innan och haft svårt att bli gravid också. Det visade också på rul att det var en pojke. När jag plötsligt lätt blev gravid med tredje barnet trodde jag det var en pojke också och tyckte det skulle vara jättehäftigt, 3 pojkar på rad! Så när jag hörde att det var en flicka på rul så trodde jag inte mina öron, var var min tredje pojke liksom... men sedan kom jag på att det är rätt häftigt att också ha en flicka

Jag kan tycka att det är helt okej och normalt att önska ett visst kön när man är gravid så länge det inte tar över och man blir djupt besviken på att det blev fel kön. Orsakerna till önskan kan vara många olika

Jag hoppadest nog ganska mycket på att få söner och det fick jag också.

Innan jag ens var gravid så önskade jag mig två pojkar i flera år.

När jag väl blev gravid med första barnet så tog vi inte reda på könet. Under själva förlossningen var ju relativt tyst, grät inte, skrek inte, men när barnmorskorna lyfte upp min son på bröstkorgen så grät jag hejdlöst av lycka. Hade det däremot var en tjej hade jag nog gråtit för att det hade varit fel kön, är nästan 100 % säker över det.

När jag var gravid med andra barnet var jag helt säker från början att det var en pojke men började vela efter ett tag och började att hoppas på en tjej men på RUL så visade det sig att det var en till pojke, jag blev lite besviken faktiskt men det ändrade sig så fort han föddes.

Jag har två pojkar sedan tidigare. Har inte spelat nån roll då men nu när jag väntar nr 3 önskar jag en tjej men känner mig rätt säker på att det är kille nr 3. Kommer inte bli besviken men skulle nog bli ännu gladare om det är en tjej.

Visst kan man önska, men hade en vän som sa att hon verkligen inte ville ha en pojke och inte visste vad hon skulle ta sig till om hon fick en. Resonerar man så tycker jag inte man ska ha barn alls, känns inte som man är redo utan bör skaffa en docka eller något istället.

Jag tycker det vore roligt med en flicka eftersom jag är ensam tjej bland många bröder. Jag och mamma har en underbar relation och det vore kul med en till tjej i gänget. Samtidigt oroar jag mig om vi får en tjej, då vi är så in i helvete utsatta för skit. En pojke känns också fantastiskt, en grabb att göra mitt bästa med, att försöka lära veta hut och att se min älskade man i. Men oj vad jag är rädd att misslyckas och upptäcka att han är en liten skitstövel! Vidare är det jag som varit mest skitstövel av min syskonskara ...

Men ja. Till en gräns tycker jag man kan fantisera och hoppas, med vettiga anledningar (och inte tex åh vill ha tjej pga glittriga klänningar!!). Men går det för långt bör man kanske fundera på om man ens bör skaffa barn.

Jag kommer bli precis lika glad vad vi än får. Jag bara hoppas att vi får ett barn då vi försökt så länge nu..