Svårigheter...
Hur gör ni andra bonusföräldrar?
Här har vi ett problem som växer sig allt större och det är till sist ett 7-årigt barn som hamnar helt förvirrat i kläm.
Jag har sedan tidigare två barn, de är tonåringar och äldre. Sambon har en 7-åring. Alla tre grabbarna avgudar varandra och har gjort hela tiden, har aldrig funnits någon form av rivalitet hos dem.
Hos oss bor tonåringarna nästan heltid, de är ju så stora att de kommer och går som de själva vill och har valt att ha ett fast hem om hem vara hos sin andra förälder ungefär varannan helg, ibland mer och ibland mindre. 7-åringen är ungefär varannan vecka beroende på sambons jobb då han reser en del men kan jobba mycket hemifrån eller resa över dagen.
Det har alltid varit problem med 7-åringens andra förälder. Som inte riktigt kan hantera att vi hos oss lever som en hel familj och ingen gör skillnad på någon. Är man här är man en del av familjen som vem som helst. Den andra föräldern tycker att 7-åringen enbart är här för sin förälder och inte ska vara med någon av oss andra. När barnet varit mindre har det så har det bara varit att ignorera hennes åsikt då det inte gått att diskutera ämnet med henne och det för oss är helt fel att tillmötesgå hennes önskan att dela vår familj i flera "läger".
Men nu är barnet 7år och den andra föräldern kan göra "överenskommelser" med barnet, som nu hamnat väldigt i kläm och fastnat i att nässla in sig i lögner och bli en riktig ögontjänare. Och vår tidigare väldigt fina och bra relation brakar utför.
Ex. Säger den andra föräldern till 7-åringen att mig ska den INTE lyssna på, utan BARA sina föräldrar! Och den ska BARA göra sånt den tycker är ROLIGT när den är med mig. Om jag ger den en tillsägelse är det ingenting att bry sig om för det är ALDRIG dens fel!
Barnet är ju 7 år och har tolkat det här på sitt eget vis. Vilket blivit att om vi två är ensamma sätts näsan i vädrat och det blåvägras oavsett vad det gäller för mamma säger ju det! Det går plötsligt inte att sitta på stolen och tugga med stängd mun eller använda bestick vilket funkar perfekt alltid annars. Om jag säger något behövs det inte lyssnas för så säger mamma. Blir jag till slut arg behöver det inte bry sig för det är ju inte dens fel att jag blev arg. Ovs osv.
Finns min sambo med lyssnar barnet perfekt på mig, och om det någon gång inte gör det så jag säger ex lyssna nu! Då börjar det grina och låtsas bli livrädd.
När sambon pratar med barnet så har det ALDRIG vägrat lyssna eller sagt att mamma sagt si eller så. Pratar sambon med den andra föräldern står den för sin åsikt att barnet inte ska ha med mig att göra.
Jag tycker väldigt synd om barnet som hamnat i kläm så har tagit flera steg tillbaka sedan i höstas, så när min sambo inte är med får 7-åringen göra vad den vill helt utan krav och tillsägelser. Min sambo gillar det inte alls då 7-åringen på ett vis blir exkluderad, då han ex får se på tv/läsplatta när tonåringarna och jag städar huset, lagar mat, fixar i trädgården, med djuren etc. vilket jag håller med om. Men tror att i nuläget är det värre för honom att känna pressen att behöva göra som den andra föräldern säger, dvs absolut inte lyssna på mig och bara göra sånt som är roligt när han är med mig. Och barnet gillar mest bara tv och läsplattan. Då hamnar barnet inte i lögner mot min sambo heller det talar om att det minsann inte alls sagt si eller så, storgrinar och säger att det är jag som ljuger.
Sedan går barnet till den andre föräldern och ljuger ihop att om det ex fått plocka undan på sitt rum, så var det hela huset det fick storstäda helt ensam. Så får jag skäll.
Så här har det varit i 5år nu, så känns inte troligt att den andra föräldern kommer ändra åsikt om att barnet ska få vara en del av familjen här hos oss. Nu när barnet går att påverka är det så himla svårt att veta hur man ska hantera det!
Från världens goaste, mysigaste och snällaste till de här lögnerna.
Sedan i höstas har jag tagit dessa kliv tillbaka och ger ingen form av tillsägelse/uppgift. Men nu på sikt har det nog istället eskalerat. Idag var första gången barnet uppvisade detta beteendet när sambon var hemma, men inte i närheten. Det känns just nu som om hela barnets både barndom och framtid blir förstörd.