• Anonym (tom)

    Helt tappat bort mig själv. Kan man ta sig ur dåligt mående på egen hand?

    De senaste 5 åren ungefär har jag mått sämre och sämre. Har gått upp en del i vikt, tappat intresse för tidigare hobbyer osv. Blivit mer osocial och instängd. Jag har låg självkänsla och avskyr mitt utseende, vilket gör att jag inte vill gå ut och träffa folk. Det ligger på gränsen till social fobi. Jag är rädd för att börja jobba på riktigt, för innerst inne tror jag inte att jag kommer klara av det i längden (+ att den sociala kontakten pressar mig). Jobbar deltid nu några dagar i veckan och är redan rätt slutkörd. Bävar inför heltidsjobb...

    Ja, kort och gott mår jag väl dåligt och tror inte på mig själv. Jag har tappat bort mig själv och vet inte vart jag är på väg i livet. Det känns inte som om det finns någon mening, jag känner en slags tomhet och hopplöshet. Det enda jag ser fram emot (realistiskt tänkt, drömmar har jag gott om) är att någon dag bli mamma, men även det är förknippat med ångest och hopplöshet eftersom jag vet att jag då kommer behöva kombinera jobb och familjeliv, vilket känns totalt omöjligt när jag inte ens klarar av endast jobb nu utan barn i bilden. Kan man ta sig ur nåt sånt här på egen hand? Någon som varit i liknande situation? 

  • Svar på tråden Helt tappat bort mig själv. Kan man ta sig ur dåligt mående på egen hand?
  • Anonym (Sök hjälp!)

    Gå till vårdcentral och säg att du behöver hjälp. Eller direkt till en psykolog.

    Sådär kan du ju inte må. Varför klara det själv?

    De är bra på att hitta lösningar som du inte ser själv. Tror det är det absolut bästa du kan göra. Du är inte konstig för att du gör det. Är vanligt, sunt och mer socialt accepterat nu för tiden.

    Ta hand om dig.

  • Anonym (ND)
    Anonym (tom) skrev 2019-04-13 21:17:31 följande:

    De senaste 5 åren ungefär har jag mått sämre och sämre. Har gått upp en del i vikt, tappat intresse för tidigare hobbyer osv. Blivit mer osocial och instängd. Jag har låg självkänsla och avskyr mitt utseende, vilket gör att jag inte vill gå ut och träffa folk. Det ligger på gränsen till social fobi. Jag är rädd för att börja jobba på riktigt, för innerst inne tror jag inte att jag kommer klara av det i längden (+ att den sociala kontakten pressar mig). Jobbar deltid nu några dagar i veckan och är redan rätt slutkörd. Bävar inför heltidsjobb...

    Ja, kort och gott mår jag väl dåligt och tror inte på mig själv. Jag har tappat bort mig själv och vet inte vart jag är på väg i livet. Det känns inte som om det finns någon mening, jag känner en slags tomhet och hopplöshet. Det enda jag ser fram emot (realistiskt tänkt, drömmar har jag gott om) är att någon dag bli mamma, men även det är förknippat med ångest och hopplöshet eftersom jag vet att jag då kommer behöva kombinera jobb och familjeliv, vilket känns totalt omöjligt när jag inte ens klarar av endast jobb nu utan barn i bilden. Kan man ta sig ur nåt sånt här på egen hand? Någon som varit i liknande situation? 


    Hej! Jag är i samma sits, känner sig misslyckad, syftlös mm. och att det hade varit bättre utan mig....
    Jag försöker verkligen testa allt, äta nyttigt, försöka cykla eller ut och gå. Duscha iskallt för att bryta min tankar. 
    Det som funkat bäst för mig har varit att umgås med rätt personer och tvinga mig själv att följa med även om allt inom skriker NEJ ...
  • Anonym (jenny)

    Du kan göra massor, ja allt, själv, men det är en så mycket svårare och slingrigare väg än om du ber om hjälp. Börja göra små, små förändringar till det bättre. Gör saker som du vet får dig att må bra. Tänk tillbaka på tider då du har mått bra och försök att återskapa de omständigheterna som var då. Se över sömn, kost, socialt liv och motion. Orkar du inte motionera så meditera eller försök dig på någon form av mindfullness övning eller skriv dagbok så att du vänjer dig vid att utföra någon form av disciplinerad övning dagligen. Och rutiner, människor mår bra av rutiner. Tänk på någon liten grej som du kan förbättra inom varje område, något som kommer att få dig att må bättre.

    Satsa inte på att gå ner i vikt eller yttre förändringar - det kommer att komma som en bieffekt av de andra förändringarna du gör. Om du bantar och ligger på ett kaloriunderskott kommer du bara att må sämre psykologiskt och det har du inte råd med nu. Men att äta nyttigt och näringsrikt är bra för kropp och själ.

    Kanske kan du inte be om hjälp ännu, men börjar du ta hand om dig själv så kommer du kanske närmre att kunna göra det.

  • Pentra

    Been there, done that. ... Ja, det går att ta sig ur detta på egen hand, och komma tillbaka igen, med viss stöttning och diverse tips gällande hur du skall göra. Ofta, när man mår som du gör, så lider man av vitamin/mineral-brist, så, gå till VC och be dem ta blodprov och göra en omfattande analys, där du får provsvaren utskrivna på papper. Utsätts man även för frekvent mobilstrålning så påverkas kropp och psyke än mer negativt av vitamin/mineralbristen. Att inte få utrymme, att ständigt tryckas ner, och hindras ifrån att ägna tid åt sina egna intressen och det man innerst inne brinner för, har också en enorm negativ påverkan i detta och leder till utbrändhet; och, utbrändhet drar livsviktiga vitaminer och mineraler ur kroppen och hjärnan. Genom att kombinera de behövliga tillskotten med meditation, glad/lugn musik, sömn och vila, lagom fysisk aktivitet på dagarna och vistelse i naturen hjälper dig att snabbare komma tillbaka igen. Även om det tar flera månader så är det mödan värt, eftersom du på så sätt slipper tunga förslavande mediciner med jobbiga biverkningar. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Svar på tråden Helt tappat bort mig själv. Kan man ta sig ur dåligt mående på egen hand?