Vad skulle bli konsekvenserna om kvinnor började säga nej och slutade uppehålla de sociala och vårdande strukturerna?
Under min uppväxt har jag ofta tänkt att det är ett straff att födas till kvinna. Jag har nog indirekt alltid velat vara man. Huvudsakligen för att slippa ansvar av olika slag. Särskilt socialt ansvar och att uppehålla relationer och vård av äldre, sjuka och barn som tycks vara kvinnans ofrivilliga lott.
Männen har alltid tagit betydligt mer plats med sina intressen och kunnat tacka för sig och dra sig undan fort det passat och helt sluppit undan saker som födelsedagar, traditioner, jul & påskförberedelser och att ta del av alla måsten barn belamras med i skola och på fritiden.
Jag har ofta lekt med tanken utifall kvinnor slutade ta ansvar för dessa saker, vad hade hänt då?
Hade ingen längre firat födelsedagar? Hade barn växt upp helt utan traditioner, julklappar, att hälsa på gamla farmor på hemmet eller överraska mormor med en semla på namnsdagen tex? Haft husdjur, besökt gravplatser osv? Hade äldre människor ruttnat bort i sin ensamhet?
Visst gör män en massa andra saker som kanske kan kvittas med viss del, men det är en annan diskussion..
Vad jag vill belysa är att de mjuka värdena dessutom värderas så långt under det som män sysslar med trots att de är det allra viktigaste vi har för att att skapa bra värderingar och liv.
Skulle vara kul att höra andra åsikter både mäns och kvinnors utan att det blir en dragkamp och pajkastning...bara rent och sakligt!