Rädslan över att vara för på - Hur tycer ni kvinnor att man är för mycket?

För måna känns det som om det är enkelt att visa sina känslor. För mig dyker det upp en rädsla att jag skall verka vara för på eller till och med skall märkas av att jag gillar människan. Så jag brukar ibland bara låtsas som om jag inte bryr mig så jättemycket om människan mer än andra. Fast i själva verket vill jag bara i princip springa till människan och ge denne en kram eller åtminstone vinka väldigt glatt åt människan.

Jag tänker i princip alltid efteråt att det hade nog inte skadats så mycket om jag gjorde det, det skulle nog istället uppskattats om jag faktiskt gjorde det.

Jag är helt enkelt lite väl för orolig att jag skall stämplas som desperat eller verka vara för på och få personen att bli tokig.

Jag kan snacka med människan utan problem, men det är det där lilla extra som jag har svårt för att vissa som det verkar så enkelt för andra.

Jag har umgåtts människan självmant och det känns enormt fantastiskt!

Vad tycker ni kvinnor är det mest dryga en man kan göra när denne gillar er?

Vad är misstaget som begås som får er att backa undan?

Vad anses lagom innan det anses för på/desperat.