Gravid.. pappan vill inte! OBS LÅNGT:

Jag sitter i en jätte jobbig och svår sits. Jag har precis fått veta att jag är gravid. Det var inte planerat och absolut inte önskat av pappan. Vi träffades för två år sedan. Jag har tre barn sedan tidigare varav stora på heltid och de små varannan vecka. Han har sina på heltid. Alla är i åldrarna 10, 5, 5, 4, 3. Vi bor inte tillsammans men har planer på att köpa hos och slå ihop våra familjer. 

När vi träffades var han tydlig med att han inte ville ha fler barn och då fick jag fundera på hur jag ser på framtiden men accepterade det och bestämde mig för att jag ville vara med honom. Men nu idag när jag sitter i denna situationen så är det inte så lätt för mig längre att säga att det är självklart att inte fullfölja denna graviditeten. 

När jag berättade för honom var hans första reaktion att det löser sig, det är ju bara att ta bort det. Sedan sa jag att jag måste smälta det och att jag var riktigt chockad och darrig och höll nästan på att svimma. 

Sedan började mina tankar... och jag har tänkt och tänkt och tänkt och jag har gråtit och gråtit och haft ångest. Han vill verkligen inte och han har även sagt att han känner svek och tillitsproblem till mig då han trodde vi var på samma plan och att det var ett lätt beslut.. Vi Var på samma plan.. men absolut inte lätt beslut.

Vi träffades två dagar efter att jag berättat och han kunde knappt se mig i ögonen och var skiljdes åt helt på ett stelt och inte alls bra sätt i helgen.  

Jag har bokat tid till kurator och ska dit på torsdag. Och jag hoppas komma där ifrån lite klarare i skallen. 

Jag får panik när jag tänker på abort. Jag är så rädd för hur jag ska må efteråt när jag gjort något för någon annan. När jag inte själv fått välja vad JAG vill och vad jag klarar av och vill göra med detta. Samtidigt som jag förstår honom. Jag är också rädd hur våran relation kommer att bli efter att jag genomgått en abort. Kommer den vara skadad pga denna händelsen och kommer vi att gå skilda vägar sen i vilket fall. Om jag behåller barnet så blir jag ensam, men hans tankar kanske ändras? I vilket fall kanske han i alla fall vill veta av barnet.. 

Så mycket mer tankar än det här... Hur blir det att slå ihop två familjer utan att ha ett band tillsammans allihopa. Kanske skulle det vara detta barnet som knöt ihop familjerna. Och mina dörrar för framtida barn stängs ju om jag ska fortsätta med honom. Även om jag beslutade mig för att kunna leva med att inte få fler så ändras mina tankar kring det iom den här pågående graviditeten. Tänk om jag inser sen att jag vill ha fler barn... osv...

Är det någon som vart i likanande sits eller vill dela med sig av sina tankar kring min sitaution????