Att leva i ett förhållande utan kärlek
Hej!
Eftersom jag inte vågar att ta upp detta med någon som jag faktiskt känner så vill jag testa här och se hur ni andra tänker och resonerar...
Jag har varit med min man i snart 10 år. Vi har barn, villa och rätt så trygg ekonomisk situation ihop. De senaste åren har jag dock känt allt oftare att jag är uttråkad av vårt förhållande, jag tror inte att jag älskar honom längre. Han är för övrigt en fantastisk person och underbar pappa, som delar på både hushållssysslor och föräldraskapet... En bra vän?
Men jag blir inte upphetsad av honom längre. Inte så där spontant. Sex hade jag kunnat ha ca 1gg/månad, annars räcker det fint med att masturbera.
Eftersom vi valde att skaffa barn ihop så får vi nu hålla ihop för barnen så att de har en hel familj?
Samtidigt tänker jag ibland - är det så här mitt liv kommer se ut resten av tiden? Vi är båda unga (30 år). Men det är kanske så det är i alla relationer? Det kanske räcker att trivas i den andres sällskap och glömma bort fjärilar i magen och intensiva ögonblick som gör att man blir våt?... Sånt går väl ändå över med tiden...
Kan man ha ett bra liv med nån man inte älskar?