Svårt att veta vad jag egentligen vill

Idag var jag och maken på första besöket för en fertilitetsutredning.
Vi har ett gemensamt barn (4,5 år) sedan tidigare, som fick fick spontant. Har i snart 3 år försökt få ett till barn.
Jag känner mig dock så kluven. Vi har nästan ställt in oss på att det inte skulle bli fler barn, men har hela tiden haft hoppet. Nu står vi här och väntar på besked, och om jag har ägg och maken har simmare så är nästa steg IVF.
Och jag blir liksom så tveksam. Och får dåligt samvete för att jag är tveksam.
Vi har det jättefint som vi har det nu, även om vi självklart längtar efter ett till barn. Men å andra sidan vet vi vad vi har nu, vi vet inte hur livet med ett barn till blir, eller hur det barnet kommer att bli.
Borde vi kanske vara nöjda? Jag får också dåligt samvete, kanske jag inte förtjänar ett barn till eftersom jag tvekar. Usch.
Nån som känner igen tankarna?