Säga att man saknar sitt barn eller inte?

Lite konstig fråga kanske men jag har fått en liten fundering på om man verkligen ska säga till sitt/sina barn att man saknar dom när de är hos den andra föräldern.

Jag själv brukar inte säga det. Eller iaf inte speciellt ofta när jag pratar med mitt barn när han är hos sin mamma.

Hans mamma däremot säger varje gång de pratar att hon saknar honom jättemycke och att snart så ses dom osv.

Jag tycker att man lägger nästan som press eller skuld på barnet när man säger på detta vis.

Blir det inte liksom jobbigt för barnet att höra gång på gång hur mycket dess förälder saknar och vill att han ska vara där?

Nu låter jag väll kanske okänslig men är det inte bättre att låta bli att säga att man saknar sitt barn så man nästan dör? För barnets skull alltså, för självklart så saknar man ju sitt barn och man tycker att det är jobbigt att vara utan barnet men ska man verkligen visa sitt barn att man tycker att det är så jobbigt?