kärleken är DÖD? Finito?

Jag har förlorat min kärlek i praktiken. Vi har inget tillsammans, han vill inte. Han vill inte göra något med mig eller barnen, han ligger inne på soffan, han tycker att jag lagar äcklig mat, han har blivit snål och allt han skickar meddelande om att jag ska swischa. Har aldrig sagt något snällt eller gett en komplimang men nu är han riktigt avvisande. Vi bråkade om att ta med alla tre barnen på semester, jag sa att jag helst åkt med honom utan tre barn, då jag känner att vi behöver en vuxen relation och jag inte är ensam med barnen hela tiden, då blir han så arg att han säger att han inte vill åka på semester med mig överhuvudtaget och när han blir arg ber han mig att dra åt helvete och flytta. Han ber inte om ursäkt. Har flyttat i någon vecka men det blir krångligt att sköta hämt/ lämningar och jag blir så trött att jag nästan blir sjuk. Vi går på familjerådgivning men är ledsen då det känns som om all hans kärlek är borta. Jag har låtit honom få sin vilja att åka på semester med alla barn ( ca 100000 och det är hit alla sparpengar går) jag känner mig utnyttjad att han vill att jag ska betala för hans son och trots att jag släppte det jag ville och lät honom få sin vilja är han ändå bara värre.

Jag antar att jag måste skilja mig, jag kommer att gå sönder och mitt hjärta krossas men känner mig så ensam och ledsen i det här. Är ensam i min familj. Det är som att min älskade man inte FINNS längre. Jag känner sådan sorg. Finns det något sätt att ändra tillbaka eller få liv i något litet hopp eller är det bara att bita ihop sörja och tagga, försöka få tröst?