Hur komma över en kollega/crush

Lite tips att få någon ur sitt huvud. Någon som man mer eller mindre ser varje dag på jobbet , en man inte alltid kan undvika att se eller prata med.
Jobbet kräver en viss kontakt. Inte varje dag men..  Du vet till 98 % att personen nog inte är intresserad.

För att veta helt säkert så måste du fråga. Men innerst inne vet du att oddsen inte är på din sida. Väger man också in att man måste se personen efter ett nej, så blir det ju än svårare.

Jag tänker saker som att vara vänlig mot personen och se de fina sidor som faktiskt gör att man föll , men samtidigt tänka att your loss liksom och gå med huvudet högt. Inte ignorera personen men samtidigt göra det.. På ett snyggt sätt om ni fattar... Om det går. Tänkte även om man skulle fokusera på sämre egenskaper hos personen . när man möts. Men när man inte kan hitta några.. Just för att man känner ju inte personen utanför, även om man vet en del.

Ibland suger det... Någon som har något att bidra med, erfarenheter . Ja.

Fast om du frågar och får nej...blir det svårare egentligen? Dels så vet du och slipper undra. Det kan försvinna lättare också.

Det här att du ska tänka your loss...personen har ju inte gjort något för att du skall få känslor, finns väl inget skäl att känna något negativt mot denne? Är ju troligt att det är en bra person eftersom du tycker om hen. Jag har tänkt att om det inte kan bli något av olika skäl så vill jag gärna ha en sån person som vän istället, vad tror du om det? Om det går vill säga.

Det som funkar för mig för att bli av med förälskelsekänslor är att undvika ett tag. Inte ignorera, det tycker jag är taskigt, personen kan ju inte hjälpa hur du känner. Man kan ju undra om man gjort något fel som man inte vet om det händer. Vara artig och vänlig men undvika när det går.

Jag jobbade ihop i flera år med en tjej jag var kär i. Hon var upptagen, så det var en plåga.
En annan tjej jag jobbade med stötte jag på. Efter att hon slutat. Fick nej. Vi sågs några ggr efter det, och först var hon spänd och osäker. Men hon såg att jag inte gjorde en grej av det, var som vanligt, och då slappnade hon av. 
Jag saknar henne fortfarande, och det skulle vara jobbigt om vi jobbade ihop, och man kanske fick höra om nån annan kille hon träffar. 
Har väl inga råd direkt. Mer än att tiden läker såren, och det är lättare om man inte ses ofta.

Det enda som funkar bäst är att faktiskt skapa distans och vara strikt arbetsmässig. För din egen skull. Uppför dig strikt och korrekt och sluta hitta på anledningar till att ta kontakt när det inte behövs. Du matar ju förälskelsen genom att träffa henne fast du inte behöver.

Dra gränser för hur ni umgås under dagen och backa ett steg. Var inte flirtig, kom inte med små personliga kommentarer osv osv. Man kan vara vänlig och trevlig ändå.

Jag har varit kär i en kollega och vi inledde också en romans och hamnade i säng flera gånger men vi bröt för att han är sambo. Det var oerhört plågsamt att jobba ihop efter det för vi hade så mycket känslor. Men vi gjorde just det jag tipsar om. Vi skapade distans och uppträdde korrekt mot varandra och bara pratade jobb. Vi tog inte fika ihop utan varsin tid, han gav mig uppgifter som jag gjorde själv utan honom, han vände sig till annan kollega för hjälp med jobb. Nån enstaka gång kunde vi fråga om hur vi mådde och syftade då på vår situation. Vi visade hänsyn till varandra och höll oss på avstånd fast vi jobbade sida vid sida. Det var jobbigt ett tag men sen klingade känslorna ut och vi kunde åter igen bli vänner och personliga med varandra. Idag tio år senare är vi nära vänner och flirtar, busar och skrattar ihop. Idag är vår romans ett fint minne, det blev aldrig vi men vi har vänskap och trivs bra som kollegor.

Det enda som funkar bäst är att faktiskt skapa distans och vara strikt arbetsmässig. För din egen skull. Uppför dig strikt och korrekt och sluta hitta på anledningar till att ta kontakt när det inte behövs. Du matar ju förälskelsen genom att träffa henne fast du inte behöver.

Dra gränser för hur ni umgås under dagen och backa ett steg. Var inte flirtig, kom inte med små personliga kommentarer osv osv. Man kan vara vänlig och trevlig ändå.

Jag har varit kär i en kollega och vi inledde också en romans och hamnade i säng flera gånger men vi bröt för att han är sambo. Det var oerhört plågsamt att jobba ihop efter det för vi hade så mycket känslor. Men vi gjorde just det jag tipsar om. Vi skapade distans och uppträdde korrekt mot varandra och bara pratade jobb. Vi tog inte fika ihop utan varsin tid, han gav mig uppgifter som jag gjorde själv utan honom, han vände sig till annan kollega för hjälp med jobb. Nån enstaka gång kunde vi fråga om hur vi mådde och syftade då på vår situation. Vi visade hänsyn till varandra och höll oss på avstånd fast vi jobbade sida vid sida. Det var jobbigt ett tag men sen klingade känslorna ut och vi kunde åter igen bli vänner och personliga med varandra. Idag tio år senare är vi nära vänner och flirtar, busar och skrattar ihop. Idag är vår romans ett fint minne, det blev aldrig vi men vi har vänskap och trivs bra som kollegor.

Tack för ditt svar !  Du sätter ord precis som jag tänker försöka, att vara. Men det kommer bli svårt. Jag är sådan som person mot alla , givetvis lite extra och lite annorlunda mot henne. Hon lär ju märka en skillnad och kommer hon att fråga så är jag ärlig med mina känslor. Även om hon säkert redan fattar. Ni är ju bra på att läsa och se sådant.

Kul att ni har en bra relation idag. Jag vill ju gärna ha det också, på sikt. Om man inte får som man vill :)  Men det är en väg dit .

Det enda som funkar bäst är att faktiskt skapa distans och vara strikt arbetsmässig. För din egen skull. Uppför dig strikt och korrekt och sluta hitta på anledningar till att ta kontakt när det inte behövs. Du matar ju förälskelsen genom att träffa henne fast du inte behöver.
Dra gränser för hur ni umgås under dagen och backa ett steg. Var inte flirtig, kom inte med små personliga kommentarer osv osv. Man kan vara vänlig och trevlig ändå.
Jag har varit kär i en kollega och vi inledde också en romans och hamnade i säng flera gånger men vi bröt för att han är sambo. Det var oerhört plågsamt att jobba ihop efter det för vi hade så mycket känslor. Men vi gjorde just det jag tipsar om. Vi skapade distans och uppträdde korrekt mot varandra och bara pratade jobb. Vi tog inte fika ihop utan varsin tid, han gav mig uppgifter som jag gjorde själv utan honom, han vände sig till annan kollega för hjälp med jobb. Nån enstaka gång kunde vi fråga om hur vi mådde och syftade då på vår situation. Vi visade hänsyn till varandra och höll oss på avstånd fast vi jobbade sida vid sida. Det var jobbigt ett tag men sen klingade känslorna ut och vi kunde åter igen bli vänner och personliga med varandra. Idag tio år senare är vi nära vänner och flirtar, busar och skrattar ihop. Idag är vår romans ett fint minne, det blev aldrig vi men vi har vänskap och trivs bra som kollegor.

Lite tips att få någon ur sitt huvud. Någon som man mer eller mindre ser varje dag på jobbet , en man inte alltid kan undvika att se eller prata med.

Jobbet kräver en viss kontakt. Inte varje dag men..  Du vet till 98 % att personen nog inte är intresserad.

För att veta helt säkert så måste du fråga. Men innerst inne vet du att oddsen inte är på din sida. Väger man också in att man måste se personen efter ett nej, så blir det ju än svårare.

Jag tänker saker som att vara vänlig mot personen och se de fina sidor som faktiskt gör att man föll , men samtidigt tänka att your loss liksom och gå med huvudet högt. Inte ignorera personen men samtidigt göra det.. På ett snyggt sätt om ni fattar... Om det går. Tänkte även om man skulle fokusera på sämre egenskaper hos personen . när man möts. Men när man inte kan hitta några.. Just för att man känner ju inte personen utanför, även om man vet en del.

Ibland suger det... Någon som har något att bidra med, erfarenheter . Ja.

Har läst tråden och instämmer med övriga. Att inte låta känslorna. Dock är det lättare sagt än gjort. Här har ni en till hopplöst förälskad i en äldre man. Båda är upptagna. Jag blir undvikande, dels för att inte andra ska märka men även för att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig.

Sommaren gick och Jag fick "vila" från alla känslor som sprutat åt alla olika håll när vi möts.

Vi är på samma arbetsplats fast träffas inte på så ofta, men så fort vi träffas så blir det jobbigt. Alla känslor kommer tillbaka och tar över kroppen helt.

Snart kommer vi dock att inte befinna oss på samma plats .. då kanske det blir lättare .. förhoppningsvis.

Jag försöker intala mig själv att hade jag verkligen varit det där extra för honom så hade han tagit modet att försöka.. ta steget. Men jag är kanske inte värd det enligt honom.. lättare att gå vidare då..

Men vad ironiskt och tragiskt!

När du undviker honom så tror han att du inte är intresserad alls. Fast du är ju egentligen förälskad i honom. Men han tror tvärtom. Så därför har han kanske gett upp då det inte är någon ide då du inte verkar intresserad alls. Vilken konstig situation det har blivit om man tänker på det. Fast bägge två vill. Konstigt så det blir.