Ogillar barnets kompis föräldrar

Har inga exempel men känner inte att jag måste umgås med föräldrarna bara för att barnen gör det så jag ser inte riktigt problemet.

Däremot har vi riktigt trevliga föräldrar i gänget som vi hänger med emellanåt.

Du skulle inte vara orolig för föräldrarnas inverkan på ditt barn ifall de är hos dem?

Vad kul att ni har trevliga föräldrar i gänget, men det var inte det jag frågade... 

Jag tänker typ på andra föräldrar som har synpunkter på uppfostran, mum shamear, är för högljudda på möten i skolan. 

Jag tänker typ på andra föräldrar som har synpunkter på uppfostran, mum shamear, är för högljudda på möten i skolan. 

Det är alltid nån som tycker mycket och högt på möten men just det är inget som påverkar mitt barn tänker jag. Ang uppfostran så beror det också på vad det är. Att man har olika regler etc är inget konstigt.

Bjoer, beror väl helt på vad föräldrarna gör som är så galet? Svårt att svara på.

Jo, precis. Jag reagerade bara på inställningen "Slipper jag träffa dem så är det lugnt.".

 "Slipper jag träffa dem så är det lugnt.".

Jag förstår. Det var väl inte menat som att "gör vad ni vill där hemma, bara jag slipper se det" men det finns ju föräldrar som jag inte gillar direkt medan mitt barn gillar deras barn.

"Osköna" föräldrar är inget problem tycker jag. Alla får väl vara lite knäppa på sitt sätt. Så länge de inte utgör ett hot eller en fara så får de vara som de är. Barnen spenderar knappast tillräckligt många timmar där för att bli indoktrinerade i någon mystiskt kult som för oväsen på möten och ger gräddtårta som konsekvens för att vägra hjälpa till att plocka undan disken efter mellanmålet. .

... jag ogillar både barnens väns äldre syskon (en jävla skitunge rent ut sagt) och vännens sjukt mesiga föräldrar. Är inte helt förtjust i vännen heller, egentligen, men känner inte att jag kan förbjuda barnen att umgås med vännen eftersom vi bor grannar.

Jag undviker dem i mesta möjliga mån även fast vi bor precis bredvid varandra. 

Om inte barnet föräldrar är uppenbart olämpliga och farliga för mitt barn (kriminella, pedofiler eller liknande) så bryr jag mig inte. Mina barn får välja sina vänner själva och de umgås ju främst med sin kompis, inte föräldrarna. Även barn som har lite osköna föräldrar behöver ju ha vänner och bli bemötta på sina egna premisser och inte utdömda enbart pga sina föräldrar.

Och jag vill gärna att mitt barn vet och lär sig att hantera att det finns många olika sorters människor och beteenden och att man kan leva och vara vänner ändå.

Jag har inga skräckexempel. Men när jag var liten hade min bästa vän föräldrar som var ganska grava alkoholister. Klart osköna föräldrar och det var nog räddningen för min vän att hon kunde hänga hos oss när det var stökigt hemma. Mina föräldrar ville också finnas där för henne som stöd eftersom de förstod att hon hade det tufft hemma. Jag märkte inte så mycket av min kompis föräldrar, när vi var där så skärpte de sig kanske, och oftast var vi hos mig. Min kompis var en jättefin vän så det hade varit synd att välja bort henne bara för att hennes föräldrar hade problem.

När barnen är över 4-5 årsåldern så behöver man inte umgås med föräldrarna särskilt mycket, så det spelar inte så stor roll. Man måste inte älska alla. Det är lite som med kollegor, det gäller att få det att fungera.

Vad det gäller föräldrar med problem så är det väl snarare så att de och barnen behöver all hjälp och stöd de kan få. Mina barn har haft kompisar vars föräldrar har gått igenom olika svårare skeden: cancer, alkoholism, skilsmässor, ekonomiska svårigheter, syskon som är krävande, dödsfall i familjen. Jag skickar inte över mina barn att hänga där då, men mina barns vänner är givetvis välkomna hos oss och man sträcker gärna ut en extra hand för att inkludera barnen.

Sedan har jag inte något större intresse av att bli bästis och kompis med de flesta av dem heller bara för att mina barn är kompis med deras barn. Jag känner mina begränsningar och jag varken hinner eller orkar med en för stor umgängeskrets.