Mackan87 skrev 2019-05-13 06:41:07 följande:
Tja, nu var det ju nöjen jag var på när han ringde men ja jag kanske är för mesig här? Samtidigt kan han ju hantera barnet i andra fall, dvs när jag är hemma. Och tidigare har vårt barn inte haft detta problem utan har både sovit över hos sina farföräldrar eller att de eller morföräldrarna varit barnvakt när jag och min man varit borta. Det verkar helt enkelt vara en fas han kommit in i nu. Kan det ha att göra med att min mammaledighet är slut och att pappan är hemma? Visserligen jobbar jag hemifrån mycket men jag åker även hemifrån ibland och det kanske uppstår separationsångest hos min son då.
Eller är jag helt enkelt bara för mesig här och bör ställa högre krav på min man, dvs "lös det bara, låt ungen grina tills han somnar av utmattning"? Har inga problem med att min man får en tuff stund här utan det är ju sonen jag då lider med som tycker det är så oerhört jobbigt utan mamma. Det gör ont i hela mig om jag är borta då =/
Ja han är ju pappa, han behöver ju också kunna vara med barnet och trösta det när det är ledset. Problemet ligger nog i att han själv blir stressad av att barnet gråter och att han vet att du alltid kan komma och ta över. Han skulle ju behöva få känna sig säker med sitt barn själv också.
Jag skulle råda er att låta honom vara själv med barnet en längre stund. Ett helt dygn eller så och att du helt enkelt åker iväg så att du inte kan komma så fort det blir jobbigt.
Och förutsatt att han är en bra pappa, vilket det låter som att han är, så kan du ju slå ur hågen att det är synd om din son för att du inte är där. Det är inte synd om honom när han är med sin pappa. Det är ju jättebra att han kan skapa en trygg och nära relation med sin pappa också. Då har han plötsligt två trygga och bra föräldrar som kan trösta honom lika bra.
:)
