• Andiie87

    Min vän bemöter mig med ointresse och arrogans

    Jag hade velat höra era tankar om följande.

    Jag har en vän som ingår i en grupp av vänner som jag träffar rätt regelbundet. Till problemet hör att varje gång jag försöker prata med henne själv, d.v.s. om vi lämnas ensamma med varandra, så vad jag än säger eller gör så får jag ett starkt intryck av att hon är helt ointresserad eller rent ut sagt nonchalant gentemot det jag har att yttra mig om och ger knappt någon respons. Ofta fåordig. Hon kan ha vissa miner för sig också i samband med detta, hon ser liksom dryg ut och ger mig intrycket av att allt jag säger är korkat. Detta får mig att känna mig obehaglig till mods och mår dåligt i hennes närhet. Dessutom blir allt jag säger och gör i hennes närhet stelt till följd av detta, jag kan inte slappna av och vara mig själv. Det känns inte som att hon tycker om den jag är, till skillnad från mina andra vänner i gruppen. Samtidigt så gillar jag gruppen i sin helhet och när vi alla hänger så föreligger inte detta problem. Men uppriktigt sagt, jag vet inte om jag tycker om henne, och detta givetvis p.g.a. hur hon får mig att känna mig.

    Jag har dock svårt att veta hur jag ska konfrontera detta. Har ni haft liknande erfarenheter av någon vän? Hur kändes det? Och hur gick ni vidare med det?

    Obs! Givetvis kan hon ha en annan bild av situationen, som jag i frånvaro av hennes perspektiv har svårt att göra mig en uppfattning om.

  • Svar på tråden Min vän bemöter mig med ointresse och arrogans
  • JodiBabe

    hon låter som ett asshole

    ignorera tönten, minimera kontakten med henne när du är med gänget.

    hon gillar uppenbarligen inte dig.

  • Andiie87
    JodiBabe skrev 2019-05-18 13:41:37 följande:

    hon låter som ett asshole

    ignorera tönten, minimera kontakten med henne när du är med gänget.

    hon gillar uppenbarligen inte dig.


    Haha! Ja hon är nog lite av ett asshole! 

    Är dock så ovan vid att folk ändå inte försöker bemöta mig med respekt. Jag gör alltid det även om jag inte är ett stort fan av en person!
  • JodiBabe
    Andiie87 skrev 2019-05-18 13:44:47 följande:
    Haha! Ja hon är nog lite av ett asshole! 

    Är dock så ovan vid att folk ändå inte försöker bemöta mig med respekt. Jag gör alltid det även om jag inte är ett stort fan av en person!
    Jag kan också vara så. En gång sade en kollega till mig: "var inte så förlåtande. inse att det finns skitstövlar". Så nu skickar jag vidare hans råd.
  • Gosedjuret

    Jag har en kompis som påminner lite om din. Fast i hennes fall så det bara ibland som hon är rätt kylig vid vissa tillfällen, jag vet inte riktigt vad det är som gör det..stress gissar jag på eller något slags dåligt mående. Har inte frågat ännu. Precis som du så gjorde det mig riktigt förvånad i början, man är ju van att bli behandlad med respekt liksom.

    Det jag gör när hon gör sådär är att jag drar tillbaka min vanliga vänlighet och antingen ignorerar henne eller visar att jag tar illa upp..för det gör jag. Det verkar hon förstå för hon brukar anstränga sig för att vara extra trevlig efter såna tillfällen. Men eftersom det är någon som jag ser som en vän så borde jag snarare fråga om allt är ok med henne när hon är sådär kylig och tvär..man vet ju inte hur andra mår alltid. En del är bra på att sätta upp murar och det där kan vara ett sätt att hålla andra borta.

    Men i ditt fall så är hon ju sådär alltid? Vad händer om du slutar anstränga dig och antingen tydligt undviker eller ifrågasätter? 

  • Andiie87
    JodiBabe skrev 2019-05-18 19:16:34 följande:

    Jag kan också vara så. En gång sade en kollega till mig: "var inte så förlåtande. inse att det finns skitstövlar". Så nu skickar jag vidare hans råd.


    Jepp, tror att jag måste skaffa lite stake också. Behöver lära mig att hantera såna här situationer så att en annan person inte tar sig in innanför mitt skinn och till följd får mig att känna mig dålig. Det är inte okej att jag själv tillåter personer att ha en sådan inverkan på mig, när jag egentligen inte gjort något fel.
  • Andiie87
    Gosedjuret skrev 2019-05-18 20:35:00 följande:

    Jag har en kompis som påminner lite om din. Fast i hennes fall så det bara ibland som hon är rätt kylig vid vissa tillfällen, jag vet inte riktigt vad det är som gör det..stress gissar jag på eller något slags dåligt mående. Har inte frågat ännu. Precis som du så gjorde det mig riktigt förvånad i början, man är ju van att bli behandlad med respekt liksom.

    Det jag gör när hon gör sådär är att jag drar tillbaka min vanliga vänlighet och antingen ignorerar henne eller visar att jag tar illa upp..för det gör jag. Det verkar hon förstå för hon brukar anstränga sig för att vara extra trevlig efter såna tillfällen. Men eftersom det är någon som jag ser som en vän så borde jag snarare fråga om allt är ok med henne när hon är sådär kylig och tvär..man vet ju inte hur andra mår alltid. En del är bra på att sätta upp murar och det där kan vara ett sätt att hålla andra borta.

    Men i ditt fall så är hon ju sådär alltid? Vad händer om du slutar anstränga dig och antingen tydligt undviker eller ifrågasätter? 


    Senaste gången hon betedde sig så mot mig drog jag mig undan och då blev hon plötsligt inställsam och försökte släta ut otrevligheterna. Det funkar dock inte på mig. För mig spelar det inte någon roll om personen mår kasst. Om en vuxen människa väljer att ta ut sitt mående över andra, är det för mig ett tecken på att personen inte kan ta ansvar för sina egna känslor och separera sig själv från andra. Jag har börjat se ner på hennes beteende.

    Det finns så många människor som mår dåligt, men alla väljer inte att trycka ner andra utan snarare öppna upp sig och ta emotionellt stöd från andra.
  • Gosedjuret
    Andiie87 skrev 2019-05-19 11:02:04 följande:
    Senaste gången hon betedde sig så mot mig drog jag mig undan och då blev hon plötsligt inställsam och försökte släta ut otrevligheterna. Det funkar dock inte på mig. För mig spelar det inte någon roll om personen mår kasst. Om en vuxen människa väljer att ta ut sitt mående över andra, är det för mig ett tecken på att personen inte kan ta ansvar för sina egna känslor och separera sig själv från andra. Jag har börjat se ner på hennes beteende.

    Det finns så många människor som mår dåligt, men alla väljer inte att trycka ner andra utan snarare öppna upp sig och ta emotionellt stöd från andra.
    Nej, så är det ju, det är aldrig ok att ta ut något på andra människor. Det är ett svagt beteende men beroende på vem det är så kan jag tänka mig att ge några frihetsgrader om jag misstänker att det ligger något allvarligt bakom. Tror att vad som än skulle hända i mitt eget liv så skulle jag aldrig göra så men jag vet med mig att om jag är riktigt pressad så kan jag bli rätt självcentrerad. Men inte otrevlig..vad jag vet.

    Lustigt är att dom som har såna tendenser inte verkar förstå att man kan ta illa upp. Det får mig att undra hur de har vuxit upp, hur tonen var hemma liksom.

    Man är ju aldrig ansvarig för hur andra beter sig, tänker att väljer någon att uppföra sig illa enligt dom sociala koder som faktiskt finns så fine - men dom får betala ett pris för det. Det blir följder och konsekvenser...kanske inte lika kul när tillräckligt många blivit uppretade och tröttnat. 
  • Andiie87
    Gosedjuret skrev 2019-05-19 14:53:30 följande:

    Nej, så är det ju, det är aldrig ok att ta ut något på andra människor. Det är ett svagt beteende men beroende på vem det är så kan jag tänka mig att ge några frihetsgrader om jag misstänker att det ligger något allvarligt bakom. Tror att vad som än skulle hända i mitt eget liv så skulle jag aldrig göra så men jag vet med mig att om jag är riktigt pressad så kan jag bli rätt självcentrerad. Men inte otrevlig..vad jag vet.

    Lustigt är att dom som har såna tendenser inte verkar förstå att man kan ta illa upp. Det får mig att undra hur de har vuxit upp, hur tonen var hemma liksom.

    Man är ju aldrig ansvarig för hur andra beter sig, tänker att väljer någon att uppföra sig illa enligt dom sociala koder som faktiskt finns så fine - men dom får betala ett pris för det. Det blir följder och konsekvenser...kanske inte lika kul när tillräckligt många blivit uppretade och tröttnat. 


    Ja det är mänskligt att bli självcentrerad. Och det är ju inte samma sak som att ta ut sina känslor på någon.

    Angående uppväxt och sättet folk "väljer" att hantera sina känslor på i vuxen ålder samt att få ta konsekvenserna av detta så hade jag problem med en annan vän tidigare i mitt liv. Hon hade vad vi kan kalla ett passivt aggressivt sätt, med influenser av silent treatment. Ofta skedde detta beteende när hon hade tolkat en handling av mig som illasinnat riktad mot henne. Hon blev sur, tystnade och drog sig undan. Och jag blev tvungen att kämpa för att få henne att berätta vad som hänt samtidigt som jag inte hade någon aning om vad jag hade gjort. Det var riktigt obehagligt. Det mest paradoxala i dessa scenarion var att det hon paranoid tolkade som något elakt var i själva verket alltid att jag hade försökt göra något snällt mot henne. Detta beteende använde hon på flera, däribland hennes pojkvän. Usch, tyckte det var riktigt obehagligt att konfronteras med ett sådant beteende och bli helt oskyldigt anklagad. Konsekvensen blev att jag bröt med henne och hade nog inte vågat ta in henne i mitt liv igen. Eftersom det både var kränkande och sårande, att någon kunde tro en sådan sak om en själv.

    Utifrån hennes sätt att bete sig rörde det sig sannolikt om en inre otrygghet eller osäkerhet, vilket på ett sätt gör henne till ett offer. Men på samma gång går det inte att som vän förhandla med ett sådant beteende gång på gång. Det kommer en dag då tilliten är bruten och den andre inte orkar längre. Tyvärr.
  • Gosedjuret
    Andiie87 skrev 2019-05-19 15:36:48 följande:
    Ja det är mänskligt att bli självcentrerad. Och det är ju inte samma sak som att ta ut sina känslor på någon.

    Angående uppväxt och sättet folk "väljer" att hantera sina känslor på i vuxen ålder samt att få ta konsekvenserna av detta så hade jag problem med en annan vän tidigare i mitt liv. Hon hade vad vi kan kalla ett passivt aggressivt sätt, med influenser av silent treatment. Ofta skedde detta beteende när hon hade tolkat en handling av mig som illasinnat riktad mot henne. Hon blev sur, tystnade och drog sig undan. Och jag blev tvungen att kämpa för att få henne att berätta vad som hänt samtidigt som jag inte hade någon aning om vad jag hade gjort. Det var riktigt obehagligt. Det mest paradoxala i dessa scenarion var att det hon paranoid tolkade som något elakt var i själva verket alltid att jag hade försökt göra något snällt mot henne. Detta beteende använde hon på flera, däribland hennes pojkvän. Usch, tyckte det var riktigt obehagligt att konfronteras med ett sådant beteende och bli helt oskyldigt anklagad. Konsekvensen blev att jag bröt med henne och hade nog inte vågat ta in henne i mitt liv igen. Eftersom det både var kränkande och sårande, att någon kunde tro en sådan sak om en själv.

    Utifrån hennes sätt att bete sig rörde det sig sannolikt om en inre otrygghet eller osäkerhet, vilket på ett sätt gör henne till ett offer. Men på samma gång går det inte att som vän förhandla med ett sådant beteende gång på gång. Det kommer en dag då tilliten är bruten och den andre inte orkar längre. Tyvärr.
    Nej det är det inte. Men när en intelligent person gör det så får det mig att tänka...någon som helt klart kan lista ut att det är fel beteende både som empatisk(?) människa och att det är riktigt osmart att skaffa sig ovänner..det är då jag funderar på om det är omedvetet? I så fall så kan det ju reda ut mycket om man faktiskt tycker att personen är värd att man sätter ord på det. Har en suverän kompis som jag rykt ihop med då och då, vi är nära och har båda lite temperament. Hon har frågat ibland om hon har gjort något när hon märkt att jag inte varit helt nöjd innan jag hunnit säga något..och så säger jag vad jag tänker och så reder vi ut det. Perfekt tycker jag. Men då krävs ju att båda har en välvilja mot varandra.

    Ja precis. Har märkt att den där tilliten inte är beständig om man blir sårad för många ggr. Även om man pratar ut så vet man att personen är oförutsägbar på ett negativt sätt. Man lägger ju den energi man har på personer som ger fina saker tillbaka, inte såna som man känner kliver över ens gränser.

    Nä, det är märkligt det där. Hade en gång en pojkvän som gärna ville kontrollera mig lite på olika sätt, det var jobbigt att behöva stå upp för mig själv mot någon såpass nära.
Svar på tråden Min vän bemöter mig med ointresse och arrogans