Min vän bemöter mig med ointresse och arrogans
Jag hade velat höra era tankar om följande.
Jag har en vän som ingår i en grupp av vänner som jag träffar rätt regelbundet. Till problemet hör att varje gång jag försöker prata med henne själv, d.v.s. om vi lämnas ensamma med varandra, så vad jag än säger eller gör så får jag ett starkt intryck av att hon är helt ointresserad eller rent ut sagt nonchalant gentemot det jag har att yttra mig om och ger knappt någon respons. Ofta fåordig. Hon kan ha vissa miner för sig också i samband med detta, hon ser liksom dryg ut och ger mig intrycket av att allt jag säger är korkat. Detta får mig att känna mig obehaglig till mods och mår dåligt i hennes närhet. Dessutom blir allt jag säger och gör i hennes närhet stelt till följd av detta, jag kan inte slappna av och vara mig själv. Det känns inte som att hon tycker om den jag är, till skillnad från mina andra vänner i gruppen. Samtidigt så gillar jag gruppen i sin helhet och när vi alla hänger så föreligger inte detta problem. Men uppriktigt sagt, jag vet inte om jag tycker om henne, och detta givetvis p.g.a. hur hon får mig att känna mig.
Jag har dock svårt att veta hur jag ska konfrontera detta. Har ni haft liknande erfarenheter av någon vän? Hur kändes det? Och hur gick ni vidare med det?
Obs! Givetvis kan hon ha en annan bild av situationen, som jag i frånvaro av hennes perspektiv har svårt att göra mig en uppfattning om.