Erikanin skrev 2019-06-07 09:17:30 följande:
Vill är helt besatta av det här bruna modet. Man ska bli brun. Till vilket pris som helst. Jag blir inte särskilt brun trots att jag inte riktigt är sådär överdrivet vit heller. Men jag accepterar det och solar sällan. Jag hatar att sola. Så trist!
Varje gång jag åkt utomlands får jag kommentarer om att det inte alls märkts. Folk låtsas vara chockade och frågar om jag verkligen varit iväg. Varför? Är det så viktigt att bli brun? Varför?
Jag tycker de riktigt bleka också är snygga. Alla är snygga på sitt sätt. Bruna.. Bleka.. Mörka.. Inte behöver man anstränga sig fördärvad för att bli ett brunt ideal. Brunast vinner? Tycker synd om mina barn som ska växa upp i så fall. Den ena är helt orangefärgad med orangea ögonfransar, jättevit hy och ja.. en person som aldrig kommer leva upp till ett brunt ideal.
Så hur är det för er, blir ni bruna? :)
Det måste man inte, och alla är inte heller helt besatta av att bli bruna på sommaren. Ärligt talat så känns en sån besatthet ganska omogen och förlegad. En mycket ung person kanske tänker så, eller någon som är okunnig om riskerna med att sola alltför mycket.
Jag känner inte igen idealet med att bli så brun som möjligt i min generation i alla fall (född på 70-talet). Däremot är det många med mig i min generation som brände oss regelmässigt som barn och som solade överdrivet under ungdomsåren. Jag önskar jag hade det ogjort med tanke på riskerna för hudcancer och också att det gör huden sliten och rynkig.
Senaste 20 åren har jag sällan solat aktivt, men är gärna i lite halvskugga under ett parasoll eller träd. Jag är ljus och blek i huden och blir lite ljusbrun efter en hel sommar. Mina barn har bättre pigment än jag (från sin pappa) och bränner sig aldrig. De solar inte direkt heller men är utomhus i solen och leker och badar.
