• Thu 13 Jun 2019 22:47
    357 visningar
    2 svar
    2
    357

    Sorg efter hund

    Nästa månad är det 1 år sedan min hund fick somna in efter att ha blivit sjuk. Han hade problem med hjärtat men det upptäcktes aldrig eftersom han aldrig visade några tecken. När det väl visades så var det för sent. Han fick medicin, blev lite bättre men en dag fylldes hans lungor med vätska och han höll på att kvävas.

    Jag fick honom som barn, vi växte upp tillsammans. Jag hade nyligen flyttat hemifrån och när detta hände var jag inte hos mina föräldrar. Min pappa skyndade till sjukhuset med honom och det fanns inget annat mer än att ta bort honom.

    Jag fick inte säga hejdå och mitt hjärta krossas fortfarande i tusen bitar. Jag kan inte förlåta min pappa för att ha lämnat hans kropp för kremering och inte tog hem askan. Alltså det gör så ont i mig.

    Min pappa tog detta beslut för han inte kunde tacklas med känslorna att han skulle begravas i deras trädgård samt att han fick se honom lida och ta det beslutet att ta bort honom. På något sätt förstår jag. Men jag kan inte förstå att han bara blivit ingenting och försvunnit ut i världen.

    Min lilla hund, jag saknar honom så mycket. När blir känslorna bättre? När kommer jag kunna släppa att han inte finns? Jag vill inget mer än att klappa honom och leka med hans små öron. Jag saknar det varje dag sedan 1 år tillbaka. Jag är fortfarande i chock för hur snabbt allt gick. Jag vill inget annat än att få se honom en gång till...

  • Svar på tråden Sorg efter hund
  • Thu 13 Jun 2019 23:08
    #1

    Har tyvärr inget annat att säga än att jag beklagar sorgen och lider verkligen med dig. Hemskt när det blir så hastigt. Hoppas att han hade en fin tid med er.

  • Thu 4 Jul 2019 20:15
    #2

    Du har min fullkomliga medkänsla och jag förstår din känsla fullt ut;(. Ett husdjur är en familjemedlem där kärleken är total. Att du sörjer att du aldrig fick säga farväl av din älskade vän är helt naturligt. Den sorgen kommer du alltid bära med dig på något sätt. Försök fokusera på de fina stunder ni hade tillsammans och om det går på något sätt släppa taget om dina plågsamma tankar. Jag vet, det år svårt och oerhört plågsamt. Brukar tänka på orden ?Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden?.

    Har själv Tvingats låta mina älskade katter somna in inom loppet av 8 månader. Senast i förrgår tog jag farväl av sista katten. En sorg som bara vi djurägare vet hur smärtsam den kan vara.

    Har än kvar min älskade hund som är tolv år -hoppas att vi får några år till med varandra.

    Våra vänner har det bra nu i sin hund och katthimlen och slipper att må dåligt.

    Än en gång har du min största medkänsla i din sorg<3

Svar på tråden Sorg efter hund