Tufft hemma

Jag har det jättejobbigt just nu hemma hos mamma. Och då kan vissa argumentera att det finns svältande barn i Afrika eller att dina föräldrar lever i alla fall. Men det finns många sätt som livet kan vara jobbigt på. Mitt problem är egentligen inte mitt problem; det är min familjs. Min dysfunktionella familj.

Vi kan börja med att jag hatar och då menar jag verkligen HATAR min låtsaspappa. Han är lat, äcklig och trög gubbe, och förresten, sa jag att jag hatar honom? Jag har aldrig tyckt om honom sedan dag ett och vi har bott under samma tak i 7 å! Kan ni fatta, 7 år! Han får mig att känna mig otrygg och obekväm. Det känns som att han vill göra något mot mig men aldrig gör det för då lämnar mamma honom. Jag är 18 och ska bli 19 och det är inte förrens nu på senare år som jag börjat avsky honom. Han har inte gjort något mot mig men ibland känns det som att han vill men gör det inte för då lämnar mamma honom.

Det som även är jobbigt familjen är att min bror mår jättedåligt. Han är i en djup depression. Jag kan inte vara i samma rum som honom eftersom han stirrar på mig heeela tiden. Även om jag sagt sluta så fortsätter han att stirra. Han pratar knappt och ibland skrattar han utan anledning, han skrämmer mig då och då. Bara av att han är så djupt i sina tankar. Han har fått mediciner och sånt och det märks att han mår lite bättre. Men. Han behöver mycket uppmärksamhet av mamma och hon uppskattar inte mig lika mycket längre.

Däremot har jag pappa att bo hos och där är det jättelugnt. Vill flytta dit men kommer sakna mamma. Jag har även fått jobb så när jag går ut gymnasiet ska jag antingen flytta eller resa.

Har ni några goda råd? Jag behövde bara få lite utlopp och skriva.