Varför är jag så oerhört trött på tillgjorda människor?

Varför är jag så oerhört trött på tillgjorda människor som tvingar sig själva och andra till anpassning i ett sjukt samhälle som ändå inte bryr sig ett kvast om människans själsliga välbefinnande?

Det är väl en fråga som hängt med som en röd tråd genom livet.
Varför ska man offra sig själv för andras intressen, jag menar förneka sig själv eller ge upp sin personlighet till kostnad av att inte bli kritiserad, hamna i konflikt och bli offentligt förnedrad?

Livet är inte perfekt som på nätet och sociala medier.
Jag hade ändå trott att de flesta blivit uppfostrade och fått vägledning i livet, men det mesta tyder på att den yngre generation inte klarar av att skilja det verkliga från vilka uppfattningar de matas med.

Hur tror ni att det är om tio, femton år?
Har människan kvar ngt. värde?

Finns det en uppfattning om gränser, en klar skiljelinje mellan ett jag och ett du eller är självhävdelse utan spärrar vad man fortsatt tror att ens identiteten består av. Det är tydligen helt fel att vara dödlig.

Jag skyller på bristande föräldraskap, det ovårdade tonläget och de som förnekar kriminell verksamhet på internet.