Vid vilken ålder är det ok att börja med smink?

Från sexan eller sjuan tycker jag är lagom att sminka sig vardagligt.

Jag började sminka mig när jag var 12-13 år, gick nog i sexan tror jag. Men det var på 80-talet när ALLA såg ut som att de lekt i mammas sminklåda, så även en ovan sminkare kunde komma igenom utan att se annorlunda ut än andra :)

Lite läppglans på disco kan vara okej redan i trean, men inte en vanlig måndag i skolan. Man måste ju få börja träna nån gång så att det funkar när man vil sminka sig mer i vardagen.

Nånstans runt 14. Men då bara lite, inget spackel i hela fejan inte! Smink ska inte bli en tonårstjejs hela värld allt för tidigt.

Vid 13.

Egentligen 18, men det blir nog svårt så jag säger 15. Då är man ju "byxmyndig"

aldrig

Jag tycker det är dåligt med strikta förbud för saker som inte är farliga. Men ca 12-13 är i min uppfattning en okej ålder att börja ha lite vardags smink om barnet vill. Typ lite mascara, ögonskugga och läppglans/läppstift. Min dotter har haft läppglans då och då sedan 9 ungefär och ibland lite ögonskugga på fest.

Det får ju vara lite åldersadekvat såklart så att de inte drar på så att de ser ut som dragqueens.

Runt 13 år.

Vad har byxmyndighet med smink att göra?

Vad är skillnaden på lite mascara, läppglans eller en fina kläder, nagellack eller ett par fina skor?

Min dotter har sminkat sig på lek i i många år, nu som 12 åring har hon haft mascara på sig ett par gånger till skolan. Inget vi ens funderat över inom familjen.

Jag tycker det är viktigt att min dotter får känna sig vacker utan allt smink. Tror att självbilden förvrängs av smink så att det känns tillslut naket utan och inger känslor av att inte duga som man är. Förstår faktiskt inte föräldrar som köper alla dessa produkter. Tänker ni inte på signalerna ni skickar till era döttrar? Min dotter är 15 år och hon sminkar sig aldrig. Visst frågade hon mig om det när hon var vid 12-13 år och när hennes kompisar alla såg 10 år äldre ut, men jag sa att hon är vacker som hon är. Efter det har hon aldrig frågat efter smink igen.

Jag tänker lite tvärtom: ungdomen är tiden att experimentera med sig själv och sitt utseende, upptäcka och forma den man är och vill bli. Det är då man har tid och lust att stirra i spegeln, duscha i en timme, ägna halva dagen åt att fundera över en finne... Senare under livet blir smink mindre viktigt och man ägnar sig åt annat.

Sen kan man gott prata ändå om att duga som man är och varför man sminkar sig och att bygga självkänslan inifrån istället för på ytan.

Och föräldrar som köper produkter? Mina barn köper själva sånt de vill ha och det gjorde jag också som tonåring. Månadspengen använde jag till vad jag hade lust och där ingick både smink och biobiljetter och annat som jag gillade.

Däremot köper ju jag som förälder produkter till mig själv, som faller inom kategorin smink. Det kanske var det du menade med signaler?

Jag tror det får motsatt effekt att förbjuda eller tala om smink som något fel och dåligt. Jag kommer tillåta det från att intresset finns där, men vara uppmärksam på om det ligger något negativt bakom viljan. Så som mobbning, grupptryck, dåligt självförtroende osv.

I högstadiet får mina döttrar sminka sig om de vill. De får heller inte ta hål i öronen innan dess.