Münchhausen by proxy utan själva åverkan?

Följer tråden. Vet inte om det finns beskrivet inom litteraturen på något vetenskapligt eller akademiskt vis, men jag vet vilket fenomen du menar i alla fall!

Men vad är nu detta... jag vet tex en mamma som har flera barn varav ett autistiskt och som har haft svårt att äta. Hon hade en blogg om det, skulle det då vara den här hittepå-diagnosen som du försöker konstruera?

Tröttsamt med kvinnor som älskar att hitta på diagnoser om andra kvinnor pga hur dom är som mammor, DET skulle kanske ha en diagnos...

Menar du att barnet faktiskt har en diagnos och som sen modern ser till att alla vet om och hur tufft det är för att få sympati?

Borde ju finnas nån form av term för det, annars tänker man ju på uppmärksamhetsökande, sympatier och tyck-synd-om-mig-fasoner.

MBP ser föräldern till att barnet blir sjukt, finns en i min närhet som jag misstänker har det. Vet inte vad man ska göra, fruktansvärt.

Nog förkommer det - Jag är inte ens säker på att påverkan uteblir eftersom överdrivet fokus på t ex mindre svåra fall av autismspektrat kan ge att barnet klassas som mer handikappat än vad det eg. är. Särskola om det inte behövs är allvarliga saker....... har själv övervägt orosanmälan av detta skäl

Du känner till uttrycket "grader i helvetet"? Såklart menar jag inte alla som har en blogg och berättar om att de har barn med diagnoser, det här är på en helt annan nivå. I min bekants fall så är det rent av handikappande och orsakar både henne och barnet bekymmer. En nysning (barnet har en sjukdom som påverkar slemhinnor i exempelvis luftvägarna) leder ofta till ett besök på akuten, givetvis livefilmat via sociala medier under flera timmar. Ett blåmärke leder till 18 möten med skolledningen för att utreda det exakta ögonblicket barnet kan ha fått "skadan", lärare och annan personal intervjuas och all "dokumentation" i form av anteckningar, mail etc. postas på sociala medier. Ofta med hastags som #Panik! Eller inledande fraser som "Återigen sviker samhället oss", "Vi är uppenbart inget värda i myndigheternas ögon" och så vidare. Hennes, ofta överdrivna, omsorger kostar henne jobb, vänner och kontakt med familj.

Har också en sådan vän, sjukt tröttsamt. Pratar med varandra varje dag i telefon men har nu börjat undvika henne. Alltid är det något, är det inte sonen (med 700 diagnoser på pappret) så är de det friska barnet eller hennes man. Så fort det händer något så ska hon ringa och tjata om det i timmar och upp på sociala medier. Och det är så synd om familjen, trots att de får all hjälp de har rätt till från olika instanser så är hon aldrig nöjd.