Oro & förlossningsrädsla
Det är första barnet, klart man är orolig. Men när jag berättade för bm att jag är förlossningsrädd så tyckte hon inte att jag är det, utan att jag är rädd för förlossningsskador. Sak samma, det är ju relaterat tycker jag. I alla fall så vill hon inte skicka mig till någon enhet för samtal. Jag är lite splittrad över det. Å ena sidan har jag noll och inget förtroende för svensk sjukvård, å andra sidan hade det kanske varit bra att bolla lite tankar. (Det där med dåligt förtroende för vården kommer sig av att jag inte fick hjälp när jag hade akut organsvikt utan blev hemskickad 2 ggr). Jag är väl medveten om att jag verkar för lugn på ytan för att vara fullständigt neurotisk. Det är sån jag är, jag är inte ett dugg skrikig av mig och sitter inte och kräver att få saker och ting. Kanske är det det som är felet?
Hur tänker ni, har ni några erfarenheter av samtal kring förlossningsrädsla? Hur ser hjälpen ut där ni bor?
Sen så kan jag störa mig på att jag fick ringa runt till 3 st MVC innan jag ens fick boka tid för infobesök. Min bm har dessutom alltid så brått varje samtal. Man känner sig definitivt som en stafettpinne som bara ska skickas runt. Det hade varit tryggare om man känt att man blev mer mänskligt bemött. Sen har jag full förståelse för att hela vårdapparaten är ansträngd och underbetald (har en kusin som är ssk & hon får slita livet ur sig).
