Lämna "Allt" för man har känslor för någon annan?
Befinner mig just nu i den djupaste kris jag varit med om. Är i stort behov av att få höra andras åsikter och historier som kan relatera till det jag skriver nedan.
För lite över 1,5 år sedan så sprang jag och min vän på en tjej på gymmet som jag snabbt skaffade intresse för, vi kallar denna tjej för Elsa. Det visade sig efter några veckor att vi arbeta på samma arbetsplats då vi plötsligt sprang på varandra av en slump.
Under denna tidsperiod var jag sedan 14år tillbaka i ett stabilt förhållande med ett barn på 2år. Vi väntade även tålmodigt på att vårt nya hus skulle bli färdigt till hösten. Utifrån skulle man kunna säga att allt var kanon och att vi äntligen skulle få vårt drömhus som vi sparat och kämpat för så länge.
Jag och min dåvarande sambo ?Matilda? hade varit ihop sedan vi var 15år och det var även hon som tog min oskuld. Vi har alltid varit det paret som många sett som det ?perfekta? och jag skulle ändå i många fall hålla med om det även om allt inte syns utifrån. Vi har haft enorm tillit och givit varandra mycket frihet för egna hobbys osv samtidigt som vi har haft ett starkt band med kärlek.
Jag har dock de senaste åren haft ganska djupa frågor jag hållit för mig själv, tillexempel:
Skall man bara vara med en tjej för resten av sitt liv?
Var jag verkligen redo att skaffa barn? Gjorde jag det för att det var min flickväns dröm?
Missade jag något i min ungdom för att jag gick in i ett förhållande så tidigt?
Är det verkligen ?Svensson? livet jag eftersöker? Mina mål har alltid varit så mycket högre.
Är det här verkligen såhär jag tänkt att mitt liv skulle se ut när jag var runt 30?
Alla dessa frågor och funderingar påminde mig varje dag men jag försökte stöta bort dom genom att tänka ?det här är min väg i livet, det kommer bli bra tillslut?. Jag hade ju ändå bra jobb, tryggt förhållande, barn och vårt nya hus skulle bli början på det ?perfekta livet?.
Under dessa 1,5 åren byggde jag upp en närmare relation med ?Elsa? på jobbet, vi pratade dagligen och vi arbetade mer tillsammans i flera olika projekt. Första gången vi träffades på riktigt var på en jobbfest där vi satt en längre stund och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag märkte att hon sökte kontakt och närhet vilket jag inte alls var beredd på. Jag hade bara fått för mig att jag gillade henne och inte tvärtom. Vi lider båda av två olika ångestrelaterade sjukdomar vilket gjorde att vi snabbt fann varandra på en djupare nivå. Efter denna fest ökade såklart chattandet på jobbet och vi sprang även på varandra på gymmet mer och mer. Vi började skapa en väldigt djup vänskap tillsammans. Skall passa på att säga att Matilda även jobbar inom samma koncern så hon var även med på festen men la då ingen vikt i att jag pratade med Elsa.
Under en period hade jag så stark dragning till henne att jag till och med bad min vän som då precis blivit lämnad av sin tjej att dejta Elsa, allt för att jag skulle slippa tänka på henne och fortsätta med mitt liv. Dom gick på en dejt men sen blev det inget då min vän blev tillsammans med sin tjej igen. Jag var alltså tillbaka på ruta ett och kunde inte sluta tänka på Elsa.
Våra konversationer blev djupare och mer intensiva och till den kommande julfesten hade jag bestämt mig för att berätta vad jag kände för henne. Sagt och gjort, vi gick iväg och jag berättade vad jag kände och det visade sig att hon även hade starka känslor för mig. Allt i min kropp ville kyssa henne där och då men det slöt med att jag följde henne hem och gick sedan vidare till mitt eget, inget hände då.
Dagen efter satt jag hemma i soffan med Matilda då hon plötsligt säger ?döljer du något för mig?. Under alla år har hon aldrig sagt något liknande, det var som att hon såg rakt igenom min brutala ångest. Vi hade vid detta tillfälle bott i vårt nya hus i 1 månads tid. Jag berättade då om mina känslor för Elsa och här brakade livet ihop rejält, för både mig och Matilda.
Våra familjer fick veta, familjerådgivning och psykologer kopplades in och det var allmänt kaos i flera veckor. Alla i min omgivning ?tvingade? mig att avsluta min relation med Elsa vilket jag även gjorde efter ett telefonsamtal. Jag berättade då vad som hade hänt och hon blev såklart lite chockad när hon insåg vad hon var inblandad i. Jag förklarade dock att jag inte var lycklig i min nuvarande relation och ville inte att mina chanser skulle försvinna hos Elsa även om allt var väldigt invecklat. Det vi mer eller mindre kom överens om var att vi kanske kunde börja träffas igen längre fram när jag hade eget boende osv.
Med tanke på allt kaos jag befann mig och längtan till Elsa så började jag genast att leta lägenhet, jag ville bara ifrån och bygga vidare på min relation med Elsa. Att bryta kontakten med någon man haft så starka känslor för var bland det svåraste jag gjort.
Jag lyckades hitta en lägenhet cirka en månad efter allt kommit upp till ytan och gjorde i samband med detta slut med Matilda. Där bodde jag samtidigt som jag vissa dagar bodde hemma i huset för att kunna träffa min dotter. Jag började även träffa Elsa igen och helt plötsligt hade jag 3 ställen jag cirkulerade på samtidigt som dagishämtningar och jobb skulle gå ihop. Ekonomiskt fick jag även dra runt både hus och min lägenhet då Matilda var väldigt beroende av min inkomst.
Även om allt var kaos och att jag bodde mer eller mindre i en resväska i 3 månader så hade jag och Elsa en väldigt fin period tillsammans. Elsa hade sedan länge planerat en utlandsresa med sin släkt och innan hon åkte så sa hon ?glöm inte bort mig nu?. Det är ingen risk tänkte jag, hon var ju mitt lyckopiller i all misär.
Under de två veckorna hon var iväg så hade vi svårt att få kontakt med tanke på olika tidszoner men även för att hon hade det svårt med hennes sjukdom/ångest. Jag började därför tvivla på hennes känslor för mig. Samtidigt bodde jag mer hemma i huset för att kunna träffa min dotter och jag såg hur det påverkade henne och Matilda positivt. Matilda som trots allt inte tappat hoppet för oss gjorde allt för att jag skulle se henne och hennes kärlek till mig.
Under dessa veckor började jag inse att allt gått alldeles för snabbt och att jag hade mycket att städa upp innan jag kunde släppa mina band till Matilda helt och hållet. Elsa hade varit hemma en vecka när jag berättade för henne att jag kände jag var tvungen att flytta hem igen för att kunna avsluta/lugna ner det jag hade med Matilda samt få ordning på min ekonomi som var påväg helt åt skogen pga dubbla boenden. Elsa blev såklart enormt sårad samtidigt som jag själv blev helt knäckt av detta.
Jag kände att jag inte orkade såra Matilda mer, jag hade inte råd att bo som jag gjorde och jag var helt slutkörd efter att ha bott i en resväska i 3 månader. Jag behövde få tillbaka någon typ av trygghet och stabilitet i mitt liv för jag höll på själv att gå in i väggen. Jag bestämde mig därför för att flytta hem till huset igen.
De tre senaste månaderna har jag därför bott hemma i huset igen och jag har försökt att hitta känslorna för Matilda igen även om Elsa ständigt ligger i mitt bakhuvud. Dessa månader har varit väldigt upp och ner och vissa dagar har jag känt att det varit skönt att inte ha ?två? kvinnor i mitt liv. Kontakten med Elsa har varit minimal och hon har även varit väldigt rak och ?kall? emot mig efter att jag beslöt mig för att flytta hem. Så det kändes som att jag och Matilda ändå var på rätt spår även om det var tufft och fanns mycket att arbeta på.
Inför semestern nu så hade jag planerat att gå på AW tillsammans med mina kollegor och Matilda och även om jag önskade över allt i världen att Elsa skulle dyka upp så förväntade jag mig inte det. Det gjorde hon dock och hon kom tillslut fram till mig och vi började prata om allt som hade hänt och vad hon och jag kände osv. Efter denna konversation som även Matilda såg så brakade mina känslor för Elsa loss igen. Jag och Matilda pratade nästan hela natten om detta och kom väl fram till att nu är det dags att avsluta allt, sälja hus, skaffa egna boenden och dela upp vårdnaden för vårt barn.
Så nu står vi där igen, jag är desperat över att få träffa Elsa igen, något som jag absolut inte kan ta för givet då jag inte vet var hon står eller vad hon vill i detta, i min värld så har jag bränt mina broar vid henne men efter senaste samtalet på AWn fick jag ändå lite hopp om att känslorna för mig fanns kvar.
Detta är såklart extremt jobbigt och långt utanför min komfortzon då jag nu sitter i en situation där jag måste ge upp ?ALLT? jag känner till för något jag inte vet något om.
Jag önskar verkligen att jag och Matilda skulle få det perfekta livet tillsammans som vi drömt om men jag kan bara inte få fram de känslor som krävs i en kärleksrelation. Jag har inte en längtan av att kyssa eller mysa med henne. Alla min kärlek och omtanke vill jag ge till Elsa, vilket just nu är ett extremt osäkert kort.
Våra familjer runt omkring, familjerådgivning och psykologer tycker att det är dags att gå isär på riktigt.
Så vad gör man, skall man följa hjärtat eller försöka igen med Matilda. Jag vet dock inte hur vi skulle kunna försöka igen med tanke på allt som hänt och jag vet inte hur jag skall få bort känslorna från Elsa. Jag vill bara ge mig och Elsa ett ?ärligt försök? utan allt kaos runtomkring. Samtidigt brister mitt hjärta när jag tänker att mitt barn kommer växa upp med separerade föräldrar och behöva flytta tillbaka till lägenhet när hon nu vant sig vid att bo i huset.
Har ni varit i en liknande situation? Följde ni känslorna och är lyckliga idag? Ångrar ni er separation eller var de det bästa ni gjort?