Diagnos på min bror?

Ända sedan vi var små så har min bror varit speciell. Jag har försökt att få min övriga familj att förstå detta men har först på senare år fått viss respons från föräldrar och syskon som håller med om att det är något som inte stämmer. Frågan är vad. ????

Min bror är endast 1 år äldre (35 år) så vi har vuxit upp väldigt nära.. men alltid varit väldigt olika. Jag har sedan jag var jätteliten alltid skämts över honom men jag har alltid fått höra att jag är känslig osv. av mina föräldrar.

Tänkte jag skulle räkna upp lite av hans egenskaper/sätt att agera och se om nån vänlig själ kan hjälpa mig att sätta nån form av ?diagnos?. Mest som en tröst för mig själv för han skulle aldrig se fel på sig själv. ????

Egenskaper/Beteenden:

- Fruktansvärt envis. Även som barn. Kunde sura/svälta en hel dag om han inte fick som han ville. Han kunde även bestämma sig för saker och sedan hålla det på ett sätt som jag tycker känns ?onormalt för ett barn?. Exempelvis att han aldrig mer skulle äta godis.. och då gjorde han inte det.

- Sa aldrig tack till någon om han fick något och kunde öppet visa missnöje med det han fick.

- Sängvätare som barn

- Svårt med skolan. Han har lätt för att lära sig praktiska saker men kunde inte koncentrera sig i skolan alls. Blev ovän med flertalet lärare, bråkade, var uppkäftig och struntade i läxor under hela skoltiden.

- Väldigt missunnsam mot andra människor. Har någon vunnit pengar, haft lite tur att få ett bra jobb el. köpt ett fint hus är det i princip en anledning att tycka illa om den personen. ?Den är inte värd det, är dum i huvudet eller har legat sig till framgång?.

- Har aldrig i sitt liv sagt förlåt till någon trots att han gjort illa andra människor/betett sig som en skitstövel.

- Otacksam men förväntar sig extrem tacksamhet om han gör minsta lilla tjänst gentemot någon.

- Har alltid haft lätt för att skaffa vänner (jättetrevliga, vanliga människor) men som allt som oftast slutar i ovänskap då han blivit arg på personen utan rimlig anledning. Kan vara att personen inte ringt till honom på ett tag, att den köpt en fin bil eller att den hjälpt någon med något men inte frågat min bror om han vill ha hjälp med samma sak.

- Har alltid haft lätt att skaffa tjejer (och jag har stått som ett frågetecken vad de ser hos honom) och haft långa förhållanden med jättefina tjejer.. som avslutats med dunder och brak. Han har då blivit dumpad för att han betett sig illa under långa perioder. Då hatar han tjejerna och nåde den i familjen som ens hälsar på dessa. Vid dessa tillfällen (när han blivit dumpad) är enda gången jag sett honom visa ledsna känslor. Då är det såå synd om honom och han gråter och gråter och har inte gjort något fel.. utan allt är deras fel och han är endast ett stackars offer.

- Ser aldrig sina egna brister och fel. Han kan vara elak och taskig mot en person 10 gånger.. när personen då tillslut ryter tillbaka så är det såå synd om min bror och personen är såå elak som sagt något otrevligt. Är som att det inte registrerats i hans hjärna att han gjort en massa dumma saker själv före.. utan istället är den andra personen jättedum och han slutar prata med/hatar personen.

- Fixerad vid pengar. Är väldigt missunnsam mot andra som har det gott ställt samtidigt som han är imponerad. Är väldigt snål och utnyttjar gärna närstående när han kan.. trots att han har miljoner på banken.

- Pratade/träffade inte mig eller mina pojkvänner under flera år för att han inte tyckte om dessa. Var jättesnälla killar men han ville varken träffa mig eller dom under de år vi var tillsammans och kunde inte förklara varför utan var bara väldigt otrevlig mot mig och sa inte hej om vi råkade vara hos mina föräldrar samtidigt. Han hade alltså inte ens träffat mina pojkvänner överhuvudtaget men hade bestämt sig för att han inte gillade dom och vägrade prata med mig trots att jag var jätteledsen och bad om förlåtelse (för vad är väldigt oklart ????).

- Bryr sig inte om någon annan än om han själv är ledsen. Man kan sitta och gråta och be om ursäkt (trots att han är den som betett sig illa) men han bryr sig inte. Han kan då säga upp kontakten och vägra träffa en under år(!).Tror särskilt han känner av att ex jag är en känslig/svag person och då utnyttjar han sin makt att få mig ur balans/ledsen och kan som hämnd för att jag pratat och varit trevlig med någon kompis han är ovän med förvägra mig att träffa hans två barn som exempel.

- Han är trots allt duktig med sina barn om än lite hård och har dåligt tålamod. Han vill alltid skryta om hur perfekta dom är.. och ja dom är absolut jättefina och gulliga ??.. men känns mer som ett sätt att bekräfta hur förträfflig han själv är som är pappa till dessa. Svårt att förklara.

- Han var väldigt blyg som barn men är som vuxen en väldigt social person och kan vara riktigt trevlig att sitta och prata med.. så länge allt är på hans vilkor och ingen säger emot. Då kan han bete sig som en 3-åring.

- Har aldrig hört honom säga snälla saker till någon (möjligtvis till hans barn). Till mig har han aldrig sagt något snällt någonsin.. men han gör gärna narr av mig eller säger opassande saker som ?du har säkert legat runt med halva stan?. Blir man då arg så blir han arg tillbaka och får en att känna att man gjort något fel.

- Trots att han aldrig säger snälla saker och oftast är en hemsk person så söker jag hans gillande och blir jätteglad när han är normalt artig och säger hej.. ????

- Alla i familjen trippar på tå för honom. Försöker någon prata med honom om hans beteende blir han arg, reser sig upp och går och vägrar svara på telefonen.. tills han själv saknar familjegemenskapen/behöver barnvakt och dyker upp som om inget har hänt och förväntar sig att alla andra ska ha glömt hur han betett sig.. och ingen i familjen vågar säga något.

Är det dock tvärtom att någon skulle sagt det minsta fel/varit lite otrevlig mot honom så ser han direkt en anledning att hata den familjemedlemmen och inte prata med den och frysa ut den genom att ignorera. Där drabbas särskilt jag då han vet att jag är svag/känslig.

Så.. detta är bara ett axplock av hur han är. Vet inte om jag är överkänslig men för mig är det här inte ett normalt beteende(?). Har googlat lite och känns som han kanske kan ha drag av en narcissistisk personlighetsstörning? Eller överdriver jag? ????

Kanske ska lägga till att jag som barn absolut kunde bli arg och skrika och bråka med mina föräldrar, men jag hade konstant jättedåligt samvete för allt, var extremt tacksam och empatisk mot andra människor redan när jag var pytteliten och hade väldigt dålig självkänsla.. plus att jag var en ängel i skolan. Tänker ifall ovanstående som jag skrivit om min bror delvis kan bero på dålig uppfostran från mina föräldrar.. men då borde ju jag också blivit lite som honom tänker jag(?).

Sorry för lång och rörig text men behövde skriva av mig. Mina föräldrar blir också väldigt irriterade på honom men vill inte att det ska vara något fel på honom, så de låtsas oftast som att allt är bra och gör allt för att inte stöta sig med honom.. även om deras frustration över hans beteende sipprar ut ibland. ????

Är förutom idéer på vad han kan ha för ?diagnos? (eller vad det nu är) också tacksam om någon har tips på hur man hanterar en sån här person. Hade han inte ingått i min familj och jag är tvungen att träffa honom så hade jag aldrig mer pratat med människan.. men nu är jag ju så illa tvungen. ????