Rädslan äter upp mig hjälp.
Jag är idag 17+3 känner mig inte ett dugg gravid och har rul om en vecka.
Senaste jag såg bebis va i vecka 13+5 och då såg allt jätte bra ut enligt special mödravården.
Men nu har jag en gnagande oro att bebis dött. Jag har känt något som känt som bebis långt ner men detta är mitt första barn så jag funderar på om de e bebis eller tarmar.
Sambon kände något som kändes utanför magen i helgen men kan de va tarmarna med?
Jagvfår panik av att han säger att allt kommer se bra ut och att barnet kommer leva.
Varför kan jag inte tro på detta? Varför är jag så rädd.
Jag vill inte förlora detta barn.
Nån som känner samma?
Vid de allra flesta missfall som sker efter v.12 har fostret dött innan v.12- s.k MA. Enstaka gånger händer det att fostret är dött på RUL, men även det är extremt ovanligt. Därmed inte sagt att jag inte förstår din oro! Jag hade 4 m.f före jag fick barn och började inte hoppas förrän efter v.22- den vecka barn kan överleva om de föds. 
Jag kände fosterrörelser v.17 med första barnet, men det tog några gånger innan jag fattade att det faktiskt var barnet.