Bonusmamma i kris

Tycker inte barnet ska ligga i pappas säng, i värsta fall får ni skaffa en barnsäng sidanom dubbelsängen. Att du ska ha eget rum låter inte klokt, tror tyvärr detta är vad du har att vänta ihop med honom, tyvärr, barnen går ju först för alla föräldrar men detta är extremt

Tack! Känns skönt att veta att det inte bara är jag som tycker det känns fel.

Familjeträdet är ett bra ställe som hjälper bonusföräldrar i kris. Googla dom. Ska du satsa på den här killen så är det väldigt mycket som du kommer att behöva ta hänsyn till och förhålla dig till. Du kommer också att behöva hävda dig själv och dina egna behov med tydlighet. Din kille kan vilja sova tillsammans med sin dotter i fem-sex år till. Det skulle jag säga är rätt normalt. I min bonusfamilj sover pappan och hans barn fortfarande ihop, och barnet är nio år. Och att han behandlar dig som en kompis för att skydda sin dotter är också väldigt vanligt i början, i bonusfamiljer. Pm:a mig om du vill. Jag är en bonusmamma sedan två år tillbaka och jag vet vad du går igenom :) Det är väldigt roligt med bonusfamilj men dom första åren är mycket tuffa.

Faaaaaast. Det har bara gått ett år. Flickan är liten och din partner vill skynda långsamt. Förmodligen för att det inte ska uppstå ett gnissel i framtiden i er familj. Behöver barnet tid så måste hon få tid att vänja sig vid den nya omställningen.

Förslag är att han ligger hos henne tills hon somnar. Därefter går han in till ert sovrum och sover med dig (nej ni ska inte ha separata sovrum). Vaknar hon får han åter gå in till henne, alternativt ha en madrass hos henne eller att hon har en säng inne hos er (barn sover perioder i sina föräldrars rum, detsamma sker om ni får barn tillsammans så det slipper man inte undan).

Barn påverkar relationen. Så är det. Relationen sätta på prövning på ett sätt man aldrig kunnat ana och självklart måste det vara än tuffare när det gäller bonus barn. Det gäller att hitta en väg tillsammans och prata prata prata och ta hänsyn till varandra.

Men om flickan är härlig och du har en sambo som verkligen engagerar sig i sitt barn. Grattis, han kommer bli en toppenpappa åt era gemensamma och di verkar ha en go bonusdottern

Tack så otroligt mkt för era ord. Känns skönt att inte vara ensam.

Jag förstår så väl att ett barn måste gå först och absolut, han är en dedikerad pappa.

Han vill sova med sin dotter och han vill ge henne all tid. Och även om jag kunde vänja mig så är jag orolig för att satsa på ett förhållande med en man som inte kan prioritera relationen också. Jag vill ju inte bara bli mamma, då hade jag skaffat barn själv. Jag vill ju också ha en kärleksrelation. Mmm svårt är det.

Om du bara är 28 som ditt nick antyder så har du ju lång tid på dig att känna dig fram med den här kullen eller att hitta en man utan särkullsbarn. Du får inte bara ett barn sedan tidigare som en del av din familj för all framtid, du får ett ex också...fundera noga före du skaffar barn med denne kille, är det värt det?

Det låter som om han visar sitt barn att du är ny. Ni är seriösa och du kommer inte må bra i den relationen om du är lika snäll och förstående hela tiden. Antingen väljer han att vara naturlig. Barn i sin säng vuxna i sin. Eller så får det vara. Stå på dig o lycka till!

Att samsova med sitt barn är inte på något sätt extremt under förskoleåldern, det är min åsikt. Speciellt inte om det är ett litet barn som flyttar mellan mamma och pappa, det kan vara en viktig trygghet för henne att sova med pappa.

Du måste nog tänka till och fundera på om du är beredd att satsa på relationen med honom. Dottern kommer att finnas kvar och hon kommer alltid att vara en stor del av ert liv både hans och ditt. Det låter faktiskt som att du är svartsjuk på henne och så kan det säkert kännas. Att skaffa gemensamma barn om du inte bearbetat och accepterat situationen som är, kommer inte att göra det lättare för er.

Bor ni ihop så ska du få sova i sängen, jisses blir du verkligen utkastad på soffan varannan vecka?

Visst måste man som förälder ta hänsyn till barnen när man träffar en ny men det får inte gå till absurdum.

Utifrån förstår jag inte hur du kan accepter dessa regler han satt upp.

Haha, vilket skumt dilemma, lite gränslöst och respektlöst tycker jag. Berätt ahur du känner och se om ni kan kompromissa. Samsovandet med ungar måste ju kunna ha gränser, det med.

Jag råkade ut för en tjej som hade en hund på halvtid och det var samma visa. Hunden var viktigare än jag (jag är allergisk).. jag fick ett eget rum och längtade efter besök av tjejen.. då kom hon ofta med vovven och den var med varje gång och kollade i ett hörn när vi sexade t o m. Skumt i början, man vande sig konstigt nog.

Jag sa till efter nån vecka, snällt, att nu får det banne mig vara nog. Hundar sover i sin korg på golvet och vi människor i sängar... det gick bra.

Inte riktigt sunt beteende. Om inte pappan klarar av att visa både dig o dottern kärlek, hur ska det då bli med ännu ett till barn (som ni båda vill skaffa)? Nej, antingen är han väldigt enkelspårig eller så vill han kompensera för något. Det är vanligtvis inte något problem att ge uppmärksamhet till både barn och partner. Prata med honom om detta.

Varför ska ni rusa in i ett gemensamt boende? Ni har bara varit ihop i ett år.

Låt det ta tid, ni kan flytta ihop om några år när barnet är äldre, har lärt känna dig och lita på dig, och är mer mogen och "avvänjd" från att sova hela natten i pappas säng.