Bonusmamma i kris

Hoppas på råd från några kloka eftersom jag saknar vänner i liknande situation.

Jag har varit i en relation i drygt 1 år med en man med en 3 åring. Han har henne 50 % och hon är det finaste han har. Hans allt. Vi tog det väldigt lugnt från början och träffades bara när han inte hade henne. Då var allt fantastiskt. Jag vill själv ha egna barn och han vill ha fler, han vill också ha en familj så vi har drömt om vårt framtida liv tillsammans. Men nu när jag spenderat tid med dom har det blivit svårare. Hon är ljuvlig, men när hon är med behandlar han mig som en kompis. Han pratar bara med henne och han rör mig inte. Jag kommer från en familj där mamma och pappa hade en relation och det var också viktigt så jag har svårt att relatera till det här. Nu pratar vi om att flytta ihop men då vill han sova med dottern, det gör han idag, och jag ska sova i eget rum. Idag om vi är på semester eller jag sover över sover jag på soffan. Det gör ont i hela mig, men jag vill inte tvinga mig på. Han tycker att vi kan sova i samma säng men hon markerar mot mig och jag vill inte då. Hon ska inte känna att jag försöker ta hennes pappa. Det gör ont att känna sig så oälskad i den situation då det borde finnas mkt kärlek. Det här gör mig så fruktansvärt ledsen och min kille tycker att jag måste släppa det. Vad ska jag göra? Jag har inte många år på mig att skaffa barn..

Tacksam för råd