• Sat 13 Jul 2019 09:24
    291 visningar
    0 svar
    0
    291

    Han hade inga spermier, nu har han det.

    Jag känner mig som världens hemskaste människa. Jag och min sambo genomgår utredning och har mot alla odds i hela världen fått veta att vi kan bli gravida naturligt.

    För 20 år sedan gjorde min sambo en utredning som visade på noll spermieaktivitet så han har hela livet trott att han inte kan få barn.

    Lyckan var obeskrivlig när vi fick reda på hur de såg ut nu. Nu är det istället min ÄL och väntan på ivf som ställer till det, min ÄL har nämligen blivit väldigt oregelbunden och tydligen har jag en cysta på en äggstock men allt annat ser super fint ut och de väntar sig att den ska gå tillbaka av sig självt.

    Just nu ligger en av mina vänner och föder barn. Hon är i skrivande stund i krystfasen. Jag är SÅ genuint glad för henne, stöttar, peppar och skickar glada sms. Det är hennes dag och hon förtjänar det men det gör så, så, såå fruktansvärt ont i mig. Jag gråter. Känner mig hemsk som ändå fått veta att vi KAN bli gravida och ska dessutom få hjälp på traven ändå men ändå ligger jag här och grinar.

    Men det finns inget hellre jag vill än att få barn med denna man och ja... all väntan och allt runtomkring läkarbesök osv tar knäcken på mig. Jag försöker vara tålmodig... jag försöker verkligen. :(

Svar på tråden Han hade inga spermier, nu har han det.