Leker ni mycket med era 1-2 åringar?

När mina killar var 1-2 år var vi ute 1 -3 gånger om dagen.

Hushållssysslor gjorde jag när de somnat på kvällen. De har alltid lekt fint både tillsammans och bredvid varandra redan från början.

Har haft en lekhörna i köket eftersom de har velat vara i min absoluta närhet även om de inte lekt med mig.

Men ja, jag har varit hemma med mina grabbar i snart 6 år och de första tre åren gick ut på att ge dem utav mig och min tid. Alltid en pågående diskussion om allt .... typ.

Vi har alltid varit ute mycket och fram tills de var tre år så sov de även på dagtid, behövde jag fixa med något så fanns tiden till det.

Tror det är ganska normalt att ha perioder då orken till allt fallerar. Jag har gjort så att se till att det finns kul saker för mig också som att gå ner på stan ibland eller träffa/ringa vänner i familj.

För min del så var rutiner viktigt inga hysteriska utan måltider och sömn. Allt annat planeras utefter vad vi orkar och har lust med att göra.

Jag är som ts och jag tycker inte du är en tråkig mamma.

Min yngsta har två äldre syskon som hon leker med ibland, ibland själv så det är en skillnad.

Min lilla vill gärna hjälpa mig med hushållsgrejer, trädgården osv så vi leker sällan utan "jobbar" ihop.

Den ända lek inne jag leker är kurragömma och läsa böcker.

Ute bada, gunga, cykla, åka och rida mm

Tycker det är tråkigt att leka med leksak

Vi har 4 barn, yngsta snart 1,5 år. Dom större leker mycket med den minsta, men när det är skola och jag är hemma själv ser det oftast ut så här:

Vi är utomhus 1-3 ggr/dag vid fint väder, regnar det blir det 1 gång. Bor i hus så har massor av roliga saker att göra ute på tomten. Ofta går vi även till ngn lekpark i närheten eller tar bilen någonstans. Promenerar i skogen. Åker till en 4h park. Ibland öppna förskolan....

Hemma och inne blir det ju en del hushållssysslor, särskilt när maken jobbar och är hemma först kl 18. Men försöker röja så mycket det går när minsta sover 1-2 timmar på dagen.

Varvar nyttogrejer med lek. Börjar oftast morgonen med att vi badar i badkaret och leker med vattengrejer där. Fixar frukost, passar på att tvätta lite medan lillen leker med något i närheten, åker runt på sin bobbycar etc. Ofta leker vi tittut i torkskåpet samtidigt som jag fixar tvätten. Sen brukar vi vara ute, och lillen sover efter det.

Har oftast fixat lunch medan han sover. Leker kanske 30 minuter när han vaknat så aptiten ska vakna till. Jagar honom på bobbycaren, bygger tågbana, kör bilar på marken, bollar ballonger, läser, mm. Sen äter vi med efterföljande disk osv. Ofta har något syskon kommit hem vid den här tiden och vi går ut, till lekparken eller skogen.

Hemma igen fortsätter vi ofta leka lite på tomten, sen in och äta mellis. Här leker oftast syskonen med honom medan jag förbereder middag, kanske städar ngt eller ringer något samtal om något som behöver ordnas. Ibland läser jag läxor med ngt syskon medan lillen leker vid sidan om. Sen brukar jag leka med lillen 30-60 minuter tills maten är klar. Samma lekar som på fm. Ibland plocka ur diskmaskinen, lillen hjälper till, eller plocka ur tvättmaskinen etc.

Efter middagen när maken är hemma brukar han vara den som leker mest med lillen då de inte setts på hela dagen. Han älskar att killa och småretas, busar mycket med lillen (och de andra barnen också såklart). Jag städar köket eller umgås med de andra barnen.

Kollar aldrig mobil när lillen är vaken, annat än svara på sms då. Visst kan vissa dagar eller stunder kännas långrandiga men tycker det är roligt att leka även med små barn.

Jag har också dåligt samvete ibland. Jag försöker leka med vår son (som just har fyllt ett), men jag tycker inte alltid det är jättekul utan tycker det är skönast när han leker för sig själv. Jag kan sitta bredvid och kanske kolla i mobilen eller göra hushållssysslor, men får ofta dåligt samvete på grund av det och tänker att ?imorgon ska jag inte sitta med mobilen eller städa utan ägna all tid åt sonen?. Men sen kommer morgondagen och det är samma visa igen. Jag har ingen ork ibland.

Dock tycker jag att det är enklare nu under sommaren när vi kan vara ute. Då kan jag greja i trädgården samtidigt som sonen går bredvid och leker och försöker hjälpa till. Eller sitta i sandlådan med honom, eller sparka boll som han älskar att göra.

Min sambo däremot är verkligen duktig på att leka med sonen. De busar och leker hela tiden när de är med varandra. Men jag vet inte om det är enklare att lägga allt fokus på sonen för sambon eftersom han är iväg större delen av dagen. När han kommer hem vill han ju umgås med sonen. Är kanske annorlunda för den som är hemma hela dagarna med barnet tänker ja?

Jag önskar dock att jag vore en supermamma som älskade att leka och hade orken till det dagarna i ända. Så hade jag sluppit mitt dåliga samvete..

Oj vad jag kände igen mig i det första,du skrev. Om att jag kollar i telefon medans dottern leker och täbker vsrje dag att jag ska ändra på det dagen efter.

Ofta man ser föräldrar i lekparken, mataffären, på bussen, när de är ute o går med vagnen, och alla stirrar de i mobilen. Ignorerar sina barn totalt.

Jag FÖRSTÅR INTE hur och varför man gör det? Vad är det som gör att man prioriterar Instagram, Facebook mm före sitt barn? Stackars barn som växer upp med föräldrar där de alltid kommer 2a efter mobilen. Är era liv så fattiga att ni måste förgylla tillvaron med mobiltid?