Hur stöttar jag min flickvän som har en extremt manipulativ och kontrollerande mor?
Hej!
Jag har ett dilemma som jag behöver råd kring.
Kortfattat:
Min sambo (29 år) har en extremt kontrollerande och manipulativ mamma. Hon ska åka till sin hemstad och hälsa på till mitten av nästa vecka, och har tvingats anpassa besöket helt och hållet efter sin mammas önskemål. Jag tycker att mammans beteende är både integritetskränkande och frihetsberövande, och råder min sambo att stå på sig, säga ifrån och vägra anpassa sig till 100%. Mamman blankvägrar den minsta kompromiss, säger att dottern inte får komma om hon inte gör som mamman vill och att hon inte får någon tid alls på sig att fundera på hur hon vill göra utan måste bestämma sig direkt (detta har utspelat sig igår och i förrgår, och slutade med ett telefonsamtal igårkväll där min sambo tvingades underkasta sig helt). Hon försöker stå upp för sig själv, men är som dotter i en underlägesposition och får påtryckningar från sina syskon att anpassa sig för familjefridens skull. Jag vet inte hur mycket hon orkar kämpa emot. Till saken hör att hennes yngre syskon, och framförallt hennes 21 år gamla lillasyster, är ännu värre utsatta än min sambo.
Nu till mitt dilemma. Mamman har en historia av att hålla fast vid gammalt groll i många år. Hon är missnöjd med sitt liv, hatar sin föredetta livspartner och pappan till hennes barn samt dennes familj, och mår mycket dåligt men vägrar söka hjälp. Jag vill verkligen stå upp för min sambo, stötta henne och hjälpa till så att hon inte kränks. Jag vill signalera klart och tydligt att jag inte tycker mammans beteende är okej, men jag vill göra det på så konstruktivt sätt som möjligt. Helst undviker jag att göra mig till ett hatobjekt för svärmor, men om det kan bidra till en sundare relation mellan min flickvän och hennes mamma är jag öppen för det. Planen är att min sambo åker till sin hemstad ikväll, att jag åker dit på måndag och att vi åker hem tillsammans på onsdag nästa vecka.
Bojkottar jag resan för att mamman uppför sig illa? Åker jag dit, säger vad jag tycker och förbereder mig på att vända i dörren och åka hem igen? Eller åker jag dit, försöker hålla käften och stöttar min flickvän från sidlinjen?
Jag utvecklar detaljerna senare vid behov. Skrev en lång version tidigare idag, men schabblade bort den när jag skulle posta (klassiskt misstag). Tacksam för alla kommentarer och synpunkter!