• Sun 21 Jul 2019 00:02
    360 visningar
    5 svar
    5
    360

    Frågor angående inseminering

    Hejsan,

    Jag har nu ett bra tag, egentligen i många år längtat efter att bli mamma. Jag längtar efter att få bära ett barn inom mig om jag har turen att kunna göra det.

    Jag vänder mig nu hit då jag ett tag funderat på inseminering men har såå många frågor om detta.

    Så till er som har gjort inseminering här i Sverige eller i Danmark, skulle ni kunna hjälpa mig med lite olika frågor så att jag kan få lite bättre klarhet i allt:)

    1. Tog det lång tid innan ni fick en tid till första mötet?

    2. Ni som satt upp er i kö nyligen hur lång är den?

    3. Vad vill dem att man ligger på för ett BMI eller att man ska väga?

    4. Vad är det egentligen för kriterier man ska uppfylla?

    5.Hur dyrt blev det för just dig och hur många försök gick det innan det lyckades?

    6. Jag har läst att det är olika väntetider i olika kommuner, någon som har svar på var som kan tänkas vara kortast väntetid?

    7. Kan man ställa sig i kö på mer än ett ställe?

    8. Om man gör inseminering privat eller i Danmark, bekostar man det helt själv eller hjälper landstinget till?

    Tack på förhand, <3

  • Svar på tråden Frågor angående inseminering
  • Anonym (.)
    Sun 21 Jul 2019 19:12
    #1

    ...

  • Anonym (.)
    Tue 23 Jul 2019 18:49
    #2

    ..

  • Anonym (R)
    Tue 23 Jul 2019 19:28
    #3

    Har bara gjort heminseminationer, både med donatorsperma från Cryos som skickades hem och med hjälp av en privat donator. Har dock gjort IVF i Danmark och är hyfsat insatt i hur det funkar där, har inga personliga erfarenheter från hur det funkar i Sverige.

    1. Nej. Jag fyllde i ett formulär på klinikens hemsida och de hörde sedan av sig med information om vilka blodprover och sådant de ville att jag skulle ta. Dessa kunde jag ta här i Sverige eller på kliniken i Danmark. Jag valde att göra det där hos kliniken för det kan vara krångligt att få till här i Sverige och många är med om att kliniken sedan saknar vissa provresultat som inte kom med bland de första resultaten. Vill man göra det i Sverige får man betala själv (samma i danmark såklart) och det finns vissa privata kliniker/gynekologer som hjälper till med detta och samarbetar lite med ställena i Danmark.

    Det fanns ingen kö utan eftersom jag valde att ta alla prover på plats i Danmark fick jag komma direkt när min nästa mens kom och vi körde dessutom även igång med behandlingen i den cykeln.

    2. I Danmark fanns ingen kö alls. I Sverige är kötiden olika i olika regioner. Allt från något halvår till 4 år.

    3. Det skiljer sig lite från klinik till klinik men de brukar ha en maxgräns på BMI 30 eller 35. Har man över det vill de att man går ner i vikt innan man påbörjar någon behandling.

    4. I Danmark fanns det inga särskilda krav utöver åldergränser och BMI. De flesta ställen vill att man har ett ?inledande samtal?, det kan man ha på plats eller telefon, där man går igenom behandlingen, ens förutsättningar att lyckas, hur man tänker kring öppen vs anonym donator, eventuella frågor osv. De känner väl även av lite så du inte är värsta knäppgöken eller helt oseriös också men det är inget uttalat och inte alls så som här i Sverige där man måste utredas och bli godkänd. Jag behövde för övrigt inte ha ?inledande samtal? alls eftersom jag gjort behandlingar tidigare torts att det inte var på deras klinik.

    I Sverige måste man alltså utredas. Man får gå på 1-2 besök hos beteendevetare och man pratar om allt från uppväxten, nuvarande livssituation, eventuella sjukdomar eller diagnoser, hur du tänker berätta för barnet om hur det blev till, ditt sociala nätvärk och hur de tänker kring vad du planerar att göra osv. Du måste bli officiellt godkänd på detta (få ett papper om godkännande) och anses bli en lämplig förälder för att få gå vidare med behandling.

    5. Ingen aning och vill inte veta heller. Väldigt dyrt i alla fall. Jag gjorde många inseminationer som inte lyckades och även flera IVF/FET. Hur dyrt det blir är otroligt individuellt. Sllt från gratis till hur dyrt som helst. Det beror på vad du väljer för sätt/behandling, hur många gånger du behöver försöka, vart du gör försöken, vilken typ av spermadonator du väljer (åker du utomlands och betalar själv är t.ex. öppen donator, alltså donator som barnet kan få reda på identiteten på, dyrare än anonym osv.).

    6. Vet inte var det är kortast väntetid nu. Har hört att Malmö och Örebro ska ha haft bland de kortaste väntetiderna, om det fortfarande stämmer är jag inte helt säker på.

    7. Ingen aning. Gissar att svaret är nej men det får du nog höra av dig till vården och fråga om.

    8. Du får betala själv. I vissa fall kan du i efterhand få ersättning men då behöver du ansöka om det och det krävs till exempel att du gjort en utredning och fått ett godkännande som den som krävs här i Sverige. Att bara åka till danmark och göra behandlingen där utifrån deras rutiner och reglerkommer du inte få ersättning för.

    Kan tipsa dig om att gå med i facebookgruppen ?Mamma på egen hand?. Där finns massa kvinnor som funderar på att börja försöka, försöker eller redan är gravida eller fått barn på detta sätt. Det är ett bra ställe att få information, svar på frågor eller bara snacka med folk i samma situation. Du kan även lyssna på podden ?Jag vill ha barn?. Man får massa bra info och berättelser där.

  • Thu 25 Jul 2019 08:05
    #4

    Hej, är du intresserad av information angående heminsemination så hör av dig med ett pm.

  • Thu 25 Jul 2019 15:28
    #5
    Anonym (R) skrev 2019-07-23 19:28:27 följande:

    Har bara gjort heminseminationer, både med donatorsperma från Cryos som skickades hem och med hjälp av en privat donator. Har dock gjort IVF i Danmark och är hyfsat insatt i hur det funkar där, har inga personliga erfarenheter från hur det funkar i Sverige.

    1. Nej. Jag fyllde i ett formulär på klinikens hemsida och de hörde sedan av sig med information om vilka blodprover och sådant de ville att jag skulle ta. Dessa kunde jag ta här i Sverige eller på kliniken i Danmark. Jag valde att göra det där hos kliniken för det kan vara krångligt att få till här i Sverige och många är med om att kliniken sedan saknar vissa provresultat som inte kom med bland de första resultaten. Vill man göra det i Sverige får man betala själv (samma i danmark såklart) och det finns vissa privata kliniker/gynekologer som hjälper till med detta och samarbetar lite med ställena i Danmark.

    Det fanns ingen kö utan eftersom jag valde att ta alla prover på plats i Danmark fick jag komma direkt när min nästa mens kom och vi körde dessutom även igång med behandlingen i den cykeln.

    2. I Danmark fanns ingen kö alls. I Sverige är kötiden olika i olika regioner. Allt från något halvår till 4 år.

    3. Det skiljer sig lite från klinik till klinik men de brukar ha en maxgräns på BMI 30 eller 35. Har man över det vill de att man går ner i vikt innan man påbörjar någon behandling.

    4. I Danmark fanns det inga särskilda krav utöver åldergränser och BMI. De flesta ställen vill att man har ett ?inledande samtal?, det kan man ha på plats eller telefon, där man går igenom behandlingen, ens förutsättningar att lyckas, hur man tänker kring öppen vs anonym donator, eventuella frågor osv. De känner väl även av lite så du inte är värsta knäppgöken eller helt oseriös också men det är inget uttalat och inte alls så som här i Sverige där man måste utredas och bli godkänd. Jag behövde för övrigt inte ha ?inledande samtal? alls eftersom jag gjort behandlingar tidigare torts att det inte var på deras klinik.

    I Sverige måste man alltså utredas. Man får gå på 1-2 besök hos beteendevetare och man pratar om allt från uppväxten, nuvarande livssituation, eventuella sjukdomar eller diagnoser, hur du tänker berätta för barnet om hur det blev till, ditt sociala nätvärk och hur de tänker kring vad du planerar att göra osv. Du måste bli officiellt godkänd på detta (få ett papper om godkännande) och anses bli en lämplig förälder för att få gå vidare med behandling.

    5. Ingen aning och vill inte veta heller. Väldigt dyrt i alla fall. Jag gjorde många inseminationer som inte lyckades och även flera IVF/FET. Hur dyrt det blir är otroligt individuellt. Sllt från gratis till hur dyrt som helst. Det beror på vad du väljer för sätt/behandling, hur många gånger du behöver försöka, vart du gör försöken, vilken typ av spermadonator du väljer (åker du utomlands och betalar själv är t.ex. öppen donator, alltså donator som barnet kan få reda på identiteten på, dyrare än anonym osv.).

    6. Vet inte var det är kortast väntetid nu. Har hört att Malmö och Örebro ska ha haft bland de kortaste väntetiderna, om det fortfarande stämmer är jag inte helt säker på.

    7. Ingen aning. Gissar att svaret är nej men det får du nog höra av dig till vården och fråga om.

    8. Du får betala själv. I vissa fall kan du i efterhand få ersättning men då behöver du ansöka om det och det krävs till exempel att du gjort en utredning och fått ett godkännande som den som krävs här i Sverige. Att bara åka till danmark och göra behandlingen där utifrån deras rutiner och reglerkommer du inte få ersättning för.

    Kan tipsa dig om att gå med i facebookgruppen ?Mamma på egen hand?. Där finns massa kvinnor som funderar på att börja försöka, försöker eller redan är gravida eller fått barn på detta sätt. Det är ett bra ställe att få information, svar på frågor eller bara snacka med folk i samma situation. Du kan även lyssna på podden ?Jag vill ha barn?. Man får massa bra info och berättelser där.


    Tack så jätte mycket för alla svaren????
Svar på tråden Frågor angående inseminering