Snälldumutnyttjad
Klev in i ett förhållande, där det fanns 2 barn sedan tidigare "plastpappa"
Dock aldrig accepterad men när löningen kom var man bra att ha!
Åren gick jag måste varit som en hund någon man skällde och skrek på hela tiden, jag jobbade dubbelt och renoverade utöver detta heltid i många år, gick inte att diskutera ekonomi och fanns aldrig några framtida mål i förhållandet! Jag slet som en varg för att få ordning på ekonomin och livet, gick på knäna alltjämt två löner och hyfsat billigt boende vad är problemet? Kör på lite hårdare det måste lösa sig , men gjorde det aldrig som en snygg sorti kom separationen, och mitt i bedrövelsen blev jag kallad hem till hennes nya lägenhet, hon frågar om det är ok att barnen står skrivna hos henne då kan hon få flerbarnstillägg och bostadsbidraget höjs, hål i huvudet / stockholmssyndrom, tycker det är synd om personen som väljer lämna huset som är enligt mig Barnens trygga punkt! Här borde en jämställd kommun ingripa och erbjuda tips och råd och påtala konsekvenserna av olika beslut!
Nu 6 år senare omgift och startat eget företag = jobbar mycket, möten på Familjerätten med exet som klagar på att jag inte tar hand om barnen, som naturligtvis triggas att flytta in hos henne. Enligt mig ska hon vara glad som får spendera mera tid med barnen än mig!
Vill också tillägga att vi har tagit privata lån under boendetiden som personen helt ignorerat i flera års tid mina knän mina knän
Hur som helst sliter min nya fru och jag häcken av oss för att kunna beställa räkningarna så någon lön är inte att tala om, häromdagen dimper naturligtvis ett brev från FK om underhållsbidrag för mina barn på 4000.- / mån! Vilket i praktiken är ett nådaskott som innebär slutet på min nya frus förhållande och företaget läggs ner dvs jag förlorar huset jobbet , värdigheten om det nu fanns någon? Jag blir en som kommer gå på soc, frågan kvarstår , mitt ex har sedan vi träffats aldrig behövt känna någon ekonomisk press bortsett från sina shopoholic problem!
Och barnbidraget fick jag aldrig heller hon har tagit allt och blivit girig , vill hon se mig bland tiggarna? Så jag undrar var familjerätten ställer sig i frågan vad som är bäst för barnen, en mor som ställer upp för barnen under en kort period eller en mor som tar ifrån Barnens rätt till en kärleksfull och hårt arbetande far?