Ni med utflugna barn? Hur ser era liv it nu?

Följer

följer

Vi har det bra, när vi är lediga tar vi det som det kommer.

Hur är relationen till din partner? Har ni gemensamma barn? Hur ofta umgås ni med era barn? Hur ofta umgås ni som par och vad brukar ni hitta på? Finns det något som du saknar ur ditt liv ?

Ungefär lika, fast ensam.

Vi har det bra, älskar varandra. Vi vardagsumgås.

Vi har ett gemensamt barn, som studerar på annan ort och sambons tidigare barn bor också långt bort.

De reser ibland till oss, ibland reser vi till dom. Det blir inte så ofta, då de har egna liv med sina vänner.

Vi gör inget märkvärdigt, vi är bara. Om vi vill göra något tillsammans så blir det något spontant.

Vi har golfen tillsammans. Tidigare andra sporter tillsammans och med barnen. Jämfört med tidigare har vi oceaner med tid och så mycket färre åtaganden. Bättre ekonomi också. Barnen bor inom rimligt avstånd och är här ibland, sover över eller bara äter middag.

Så är det för oss också, plus att det finns ett barnbarn med i bilden. Vi hade aldrig några problem med att barnen flyttade hemifrån, det var skönt att få rå om varandra och styra vår egen tid mer. Nu är det ju en successiv process iom att barnen blir större och mer självständiga så omställningen var inte så stor.
Sorgligt med de som har så dålig relation och så få egna intressen att de mår dåligt av att barnen flyttar. Rimligtvis borde det bli en nystart istället.

Både mina och särbons barn är utflugna. Ibland tycker jag det är lite tråkigt att det blivit så tyst hemma men samtidigt inser jag (när vi båda fått barnbarn) att man inte riktigt orkar med lika mycket som när barnen var små. Vi är ju, som jag skrev särbos och då blir det naturligtvis annorlunda än om man bor tillsammans med barnens pappa/ny partner. Dessutom är det en så pass bit mellan oss så vi ses bara fredag-måndag morgon. Mina barn bort nära mig men hans bor inte lika nära honom. Sommartid är vi dock ofta på samma ort som de bor och då ses vi oftare. Samtidigt så kan vi båda känna att vi inte vill träffa barnbarn varje helg (vi har 7 st tillsammans, snart 8) för att vi helt enkelt inte orkar. Vi är inte lastgamla men båda har vi krävande jobb. Hur ser det ut för er andra?

Lite lugnare och mer tid.

Lagar middag om jag känner för det eller äter ute. Umgås med vänner. Reser en hel del. Lägger pengar på hår och ansiktsbehandlingar och kläder vilket jag sällan kunde när barnen växte upp. Städar mer sällan då det ser lika ut som när jag gick hemifrån. Tränar för att må fysiskt bra och läser mycket böcker. Inga problem att få tiden att gå.

Jag är inte rädd av att vad ska vi göra när barnen flyttar ut . Jag ser det som en nystart. Jag är bara rädd att hur mycket tappar man bort varandra medan barnen är hemma?

Som att tappa bort sin kärleksrelation till sin man?

Ja det är en risk. Här är det viktigt att ta sig tid att vårda relationen, ordna vuxentid tillsammans och inte låta sexlivet gå i stå. 

Grannarna är i det läget, ikväll spelar dom kubb och krökar som det låter

Vi har det okey. Ett bra och tryggt liv. Finns väl en del att önska ibland.

Vårt liv har blivit enklare eftersom vi numera bara är två men samtidigt har vårt liv också blivit fattigare och tristare då det är rätt tyst och ensamt i huset.