Kasta bort ett bra förhållande för att få vara singel?

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Känns konstigt att du skulle vilja testa och vara singel när ni har ett väldigt bra förhållande?

Du kan faktiskt köpa en bil, du kan göra dina intressen utan honom fast ni är ihop, det där nykära pirret brukar oftast vara 1-2 år.

Vad är det hos dig du vill upptäcka?

Det är lika bra att du gör slut så kan du äta chips i din egna lägenhet bäst du vill, ligga runt och skaffa barn med någon kille du inte ens kommer vara tillsammans med, så kan din nuvarande kille hitta en mer seriös tjej att bli gammal med.

Jag kan förstå dig och din längtan efter det du beskriver. Men som någon skrev ovan så är gräset långt ifrån alltid grönare på andra sidan. 
Kan du inte prata med din kille om de här känslorna? Att du vill leva lite friare och få mer egentid osv. Kanske han känner ungefär samma som du. Det borde gå att ge varandra mer frihet och egentid inom förhållandet. 

När det kommer till att ligga med andra så är det förstås svårare. Där får du inse att du inte både kan ha kvar kakan och äta upp den. Även om chansen att din kille skulle säga ja så kan du ju ändå, om din nyfikenhet efter sex med andra är så stark, föreslå att ni testar att ha sex med andra tillsammans. Jag tänker då på att träffa andra par och sexa ihop. 

Inte för att vara krass men det är ju inte säkert att ni är ihop om ett par år.

När man träffas så unga är det oftast så att man växer isär efter några år och utvecklas åt varsitt håll och får andra värderingar, nya intressen och annan syn på framtiden. Det man trodde var rätt väg som 19-åring visar sig bli något helt annat som 25-åring. Och man separerar och går isär.

Det är mycket ovanligt att hålla ihop med sin gymnasiekärlek genom livet.

Du gör ju som du vill men tänk bara på att om du ångrar dig så kanske han inte finns kvar för dig sen.

Beslutet du tar kan vara rätt men kan vara fel.

Men en sak som jag inte förstår i vissa förhållanden är att man inte gör saker som unnar en för sitt eget vinnande.

Jag och min sambo har vart tillsammans i 7.5 år. Vi var 21år och 23år när vi träffades.

Vi har rest tillsammans, vi har festat tillsammans med gemensamma vänner, mina vänner, hans vänner, vi gör saker tillsammans som träning, fiske, roliga aktiviter, vi lagar mat tillsammans.

Men jag reser mycket med mina vänner. Jag har vart på weekend resor till London, Alicante, Barcelona Mallis. Jag åkte till Thailand i 2 veckor och NYC med min bästa vän i 2 veckor. Vi åker till Sthlm och går på konserter, vi är ute och festar, åker till GBG på summerburst, vi fikar, lunchar, åker och badar...

Han gör samma sak med sina vänner som jag gör med mina. Eller nja, dom spelar mycket mer än springer på krogen, även om det händer också.

Vi lever ihop, äskar varann och nu ska vi ha vårt andra barn ihop. Men man kan inte sluta vara människa och sig själv heller.

Vissa tycker vad vi har är konstigt men vi har ett fantastiskt och starkt förhållande med tillit och där vi får sakna varann ibland också. Vi vill leva ihop tills ålderns höst tar oss men vi vill inte eliminera oss själva heller

Du kan leva även fast du är med honom. Det är bara att ta för sig

Tack för era kloka svar! Jag vet innerst inne att ni har rätt i det ni säger, att gräset i regel inte är grönare på andra sidan. Dock är det ingen nytt förhållande som jag vill ha, utan jag vill bara leva ensam ett tag eftersom jag aldrig gjort det. Vet egentligen inte vad som lockar riktigt men att tanken på att komma hem till en tom lägenhet känns befriande, på nåt sått. Kunna köpa vilken soffa jag vill utan att behöva kompromissa, till exempel..

Men jag tror att jag skulle ångra mig ifall jag gjorde slut av den här anledningen, då ensamheten blir troligtvis inte befriande utan istället tomt och innehållslöst. Att däremot få mig verkligen förstå detta är så svårt ibland :(

Tycker att du pratar med din sambo o talar om hur det ligger till, precis som du gör här. 
Risken är om han tycker att det inte är nån mening att vara ihop med någon som vill vara ensam o liga med andra, att du vill prova att ligga med någon tror jag blir stötestenen i ert förhållande.
Till sist, tänk dej noga igenom allt,  innan du tar ett beslut

Jag tycker inte man behöver hålla ihop för sakens skull. Dina känslor står för något. Du är fortfarande ung, har saker kvar att uppleva och är inte redo att binda dig fullt ut.

Det låter lite som att du inte har rätt slags känslor kvar för din sambo. Ok, du vill bli gammal med honom. Men hur stor är den chansen om du samtidigt vill ligga med andra?

Jag tycker du ska göra slut. Lyssna på din längtan om att vara själv. Det är också nyttigt. Självklart kanske singellivet inte alltid är så som du hade föreställt dig. Oro för könssjukdomar, graviditet, väntan på sms från killen som man dejtar, olycklig kärlek men också mycket positivt.

såhär alltså... om du känner att du börjar ifrågasätta dig själv och ditt förhållande kanske det faktiskt finns anledning att sätta sig ner och fundera över både dig själv och hur ni faktiskt har det.  Om det faktiskt finns saker som skaver kan det vara dags att göra något åt det och ta tag i det redan nu så det inte eskalerar och blir värre. 
Känner du att du "måste" göra en massa saker för att du är i ett förhållande angående att anpassa dig och kompromissa så kan det vara läge att faktiskt dra i handbromsen och säga ifrån. I ett schysst förhållande finns det oerhört sällan saker man måste kompromissa om utan då funkar det med kommunikation och ärlighet .  Även om man har olika smak på inredning etc så är det sällan man måste jämka och kompromissa kring en soffa eller ett par gardiner . Sånt brukar man kunna lösa ändå. 

Att kärleken djupnar betyder inte heller att attraktionen plötsligt försvinner. Tvärtom faktiskt , när man älskar nån på ett djupare plan brukar även attraktion och sexliv bli djupare och snäppet bättre.   Något man däremot ska akta sig för och se upp med är om kärleken förändras så man blir mer som syskon och bästa kompisar. Det är något helt annat än att vara ett älskande par.  Att älska varandra kan alltså betyda olika saker och självklart kan man se sig själv skaffa barn med bästa kompisen som man älskar djupt och innerligt men att då upptäcka att attraktionen försvunnit och man irriterar sig på sexlivet och man känner sig inlåst så är det ju fel sorts kärlek. Ska man bilda familj så krävs det ett sexliv och ett frivilligt sådant. 

att leva sitt eget liv fast man är i ett förhållande går alldeles utmärkt. Självklart har du rätt att plugga, byta yrke , hitta nya hobbys och resa utomlands med dina tjejkompisar även fast du är sambo.  Inte måste du bli tråkig bara för att du är sambo? 

+1

Här har du mig, fru men fantastisk man, fina barn och stort fint hus. Vi älskar varandra.

Och i smyg kan jag sukta efter hur det skulle vara att rå mig själv och barnen. Slippa kompromissa. Kunna satsa på hemmet fullt ut utan att det ifrågasätts om gardinerna bytts ut eller om det lagts extra pengar på en snygg kudde. Välja en järv tapet utan knorr. Kunna styra min tid helt. Kunna äta den där chipspåsen en måndag utan att få en lätt dömmande blick (är smal) och välja de tv program JAG tycker är bra och inte hela tiden mötas halvvägs. Vakna upp själv och styra dagen efter min egen klocka och slippa alla krav på att fylla en dag effektivt. Få lov att vara lat och köra vissa dagar helt yber soft med barnen utan att det ska planeras in aktiviteter.

Samtidigt är jag ju så grymt tacksam att jag har en driftig och engagerad man. Men visst är det jobbigt att alltid vara inpå varandra.