Otrohet sucks

Bedrövligt. Stackars dig. Jag har inte upplevt otrohet men svek och det gör så ont. Kan inte ge dig något klokt råd just nu, annat än att fokusera på annat, just det som känns så omöjligt.

Stackars dig. Svinig man som förstör er familj.. otrohet är det värsta som finns!

Mitt ex var otrogen i ett helt år med olika tjejer. Dottern var två år då..

Sitter i en liknande sits, dock inga barn i bilden. Min pojkvän sedan flera år var i början av sommaren otrogen mot mig med en gemensam vän. Det är slut mellan oss och jag är så arg över vad som har hänt, men jag kan inte sluta älska honom. Har haft depression tidigare och känner nu att jag är på väg att trilla dit igen.

Jag hoppas verkligen att det blir lättare med tiden.

Så hemskt, att vissa människor bara inte kan hålla sig trogna. Det kan ta ett jädra tag att bearbeta känslorna efter en otrohet och det är olika för alla. Men mitt absolut starkaste tips är att faktiskt ta hjälp proffesionellt.

Prata med någon som är specialiserad på just otrohet, du kanske kan få fler verktyg för att orka med vardagen och bearbeta det som hänt.

Kram på dig

Tack snälla för svar och ledsamt att höra att så många andra drabbats.

Har en psykologtid i morgon inbokad.

Jag försöker fokusera på annat men vi har ju barn ihop och måste höras. Sen påminner sonen om det lyckliga familjelivet som hade kunnat vara. Tacksam för sonen, annars hade jag nog inte orkat. Haft ett rätt jobbigt år i övrigt.

Liksom fantiserar olika scenarion i huvudet hur deras otrohet gick till, detaljerat. Håller på bli knäpp av detta.

Han har ju knappt gett mig svar på något. Kontaktade tjejen och berättade att svinet hade familj. Ganska säker på att de inte har kontakt längre. Men hade önskat ett svar från henne. Hade någon kontaktat mig om jag träffat en random kille då hade jag fan hjälpt min medsyster om otrohet var grejen.

Så bra du ska träffa en psykolog. Hur var er relation innan han träffade den andra tjejen? Tror du det kan funka om du ber om att ni sätter er ner och pratar om det som hänt. Utan att skrika anklagelser till varandra. Du måste sluta att försöka hitta en syndabock och skylla på andra. Det leder ingenvart. Fokusera på att må så bra sim möjlighet och göra livet meningsfullt för dig själv och sonen. Lillgrabben förtjänar en glad och trygg mamma.

Fy så tråkigt. Förstår hur sviken du måste känna dig. Fött hans barn och han gör så. Förstår inte.

MEN det som slog mig mest var hur stark du är som bröt förhållandet och tänker på dig själv. Det ska du!

Man hör så många som tyvärr stannar för att man har just den där "familjebilden"

Jag skulle nog vara en av dom som inte skulle vara så stark.

Varför älskar ni falska kräk som inte älskar er?

Vilken dum fråga. Du kan inte komma på en enda anledning själv? :p

Håller med

Vår relation var stormig! Men jag gav allt. Kärlek, sex, trygghet och stod för allt inkl ekonomin till största delen.

Men jag satte gränser. Och det fixade inte han tydligen och hämnades då genom att vara otrogen.

Han är fin i perioder men hemsk i perioder.

Psykologbesöket i dag var bra.

Ska börja gå hos henne nu 1 gång i veckan, samt komma i gång med träningen igen.

Vill inte låta sån men jag gav honom verkligen allt. Har alltid haft lätt att få killar och har en bra utbildning och yrke. Kunnat välja både här och där men ändå varit ödmjuk och är genomsnäll. Hans trasiga vuxenliv klarade inte det kanske? Eller så älskade han mig helt enkelt inte tillräckligt för att vara trogen.

Inte så lätt att känna igen dessa falska kräk.

Men jag kommer definitivt vara väldigt vaksam framöver.

Trist!

Jag tror inte han var mannen i ditt liv. Mannen i ditt liv behandlar dig inte så illa. Dock måste jag ändå säga att det är "lätt hänt".

Jag har själv varit nära att vara otrogen ett par gånger. Starka känslor att handskas med! Men det GÅR ju att hålla emot om man VERKLIGEN vill. Dock tror jag att det är svårt att vandra genom livet utan att känna några känslor för andra.

Take care!

Jag menar inte att du ska veta på förhand. Jag skuldbelägger inte dig. Jag bara undrar nu när ni vet vilka grisar de är varför älskar ni dem fortfarande?

För att kärlek inte har en av- eller påknapp om man är normalt funtad? Möjligen.

Inte så snabbt givetvis men när man börjar tugga i sig vad man har att göra med spirar inte känslorna direkt.. Ingen man är värd att sluta som Sylvia Plath..

Ja det är ett mysterium. Troligtvis är det för att jag dels blivit utsatt för psykisk misshandel av denna person också. Inget jag insåg från början och ju längre tiden gick ju mer nedbruten blev jag att inse att HAN var boven och inte JAG - som han lyckats få det till.

Men nu när jag kommit till den insikten och bevis på otrohet (har säkert hänt fler gånger) så känner jag inte att jag älskar honom helt och hållet. Jag älskar den mannen som är fantastisk mot mig. Han har en sån sida också.

Och man blir ju sjuk själv tillslut av dessa sjuka kräk.

Oavsett hur frisk man är innan så kan alla råka ut för det om passionen verkligen slår till.

Min hjärna älskar inte honom men mitt hjärta gör det fortfarande.