Waldorf - för och emot

Hej,
Jag tror personligen inte på Waldorf-pedagogiken och att det skulle vara mindre mobbning där vet jag inte vad du grundar det på. Det är iaf en myt/osant. 

Det är ganska auktoritärt på Waldorf-skolor och svårt att ifrågasätts lärarna. Fotboll är förbjudet, istället håller man på med eurytmi. 

www.vof.se/blogg/overlevde-jag-waldorf/

tycker denna artikel sammanfattar min erfarenhet av Waldorf väldigt bra.

Jag gick på en waldorfskola som barn. Började på en kommunal skola men det var inge bra där, då waldorfskolan låg närmst mitt hem började jag där och ja... Alltså fördelarna var att den skolan var rätt liten och genuin. Endast en klass per årskurs, alla kände alla osv. Och det var ett mildare klimat än på den kommunala skola där min lillasyster gick. Fy farao vilken hemsk högstadietid hon hade jämfört med mig. Mrn det var ju toppenbra mat, vegetariskt, ekologiskt och hembakat. Nackdelar då. Vissa grejer i pedagogiken är lite märklig, håller inte riktigt med om varför vissa grejer ska vara bra, tex eurytmiken. Fick absolut inte tillräckligt med kunskaper inför gymnasiet. Kom till gymnasiet och visste inte vad en atom var. Fick börja om helt från början på vissa plan.

Tack för svar.

Jag har läst blogginlägget förut men söker fler personliga erfarenheter.

Det där med kunskap är ju en viktig poäng. Samtidigt är ett mildare klimat jätteviktigt. Jag var själv utsatt för rejält med mobbning på högstadiet och har väl romantiserat Waldorf som något bättre. Min intelligens och kunskap blev då det enda jag hade att bygga självförtroende och självkänsla på och jag önskar att mitt barn får det annorlunda och känner att det är mer än bara intellektuella prestationer som räknas, och att det är okej att vara känslig och kreativ.

Jag har också fått höra att Waldorf är auktoritärt och tar gärna mot mer kommentarer kring det.

Och en till sak jag undrar: är det ett problem om man är intellektuellt före på så sätt att man blir uttråkad eller ifrågasatt, eller ger de andra bitarna tillräckligt?

Vi är inga utpräglade Waldorföräldrar men har ändå valt en sån skola. Gillar det lilla formatet. Barnen blir sedda. Gillar kreativiteten som jag tror gynnar övriga inlärningen. Att fotboll skulle vara förbjudet förstår jag inte. Det spelas fotboll och deltas i cuper hej vilt. De barn jag känner som börjat gymnasiet har klarat sig mkt mkt bra. Vi pratar mkt med våra barn och är välutbildade själva. Är inte det minsta orolig över deras kunskapsnivå.

Det förväntas ett föräldraengagemang. Vet inte hur upplägget är på andra Waldorfskolor, men denna är föräldradriven. Utan oss, ingen skola.

Insatserna varierar men mest handlar det om en del möten, klassföräldraskap ibland, städdagar och marknad. Engagemanget varierar mkt hos olika föräldrar.

Våra barn ogillar Eurytmi mkt. Jag har själv för lite kunskap för att ha en åsikt.

Skolan har styrkor och svagheter. Men vänners erfarenheter fr kommunala skolor är ju ungefär samma. Bra och dåligt.

Fotboll förbjuder? Det var det inte när jag gick på Waldorf skola. Erytmi ersätter inte idrotten utan vi hade bägge delarna.

Min erfarenhet är att det fungerar bra i det yngre åldrarna men kan vara mindre bra i högstadiet inför gymnasiet. Om man nu inte väljer att gå på Waldorf gymnasium...

Min 6-åring har precis börjat på Waldorf skola här där vi bor nu och har hört myclet positivt om den skolan.

Jag började på en waldorf skola på 8:an, efter att ha blivit extremt mobbad I flera år på vanliga skolan. Det var absolut min räddning!!

Jag fick en massa vänner, fann mig själv och klarade mig helt bra i gymnasiet sen. Ps. vi hade inget eurytmi, de hade nog haft det i yngre klasser men från 8:an och uppåt var gympan helt normal.

Erytmi ersätter inte idrotten. Vi hade båda genom hela skolgången.

Okej. Eftersom jag aldrig haft eurytmi så vet jag egentligen inte så mycket om det.

Kanske är det olika i olika skolor? Jag började som sagt först på klass 8 och då fick jag inte vara med i eurytmin. Minns inte heller att resten av klassen gick dit, men de sa att de hade gjort det i de yngre klasserna.

Jag hade gärna velat prova på eurytmi, lät spännande ju :)

Nej där jag gick hade man ingen eurytmi i högstadiet. Så jag upplevde att skolan blev mer som i andra skolor från högstadiet och uppåt.

Kanske titta på Kunskapsskolan?

Jag har bara min egen erfarenhet men av de punkter du tycker är viktiga så tycker jag den skulle passa. Jag vet inte om de ändrat sig sedan jag gick där. Jag gick där under 6-9an.

Man tillhör en basgrupp som träffas förmiddag och eftermiddag. Resten av tiden sköter man sina studier själv genom att gå på föreläsningar, workshops eller egenstudier. Detta innebär att man styr sin egen studietakt. Jag hade t ex en kompis som var på MVG nivå för 9an redan i 7de klass. När hon var klar med grundskolans matte tog lärarna fram gymnasiematte åt henne.

Man kunde också studera på det sätt som var bäst för en själv. De som behövde få ämnet förklarat för sig kunde gå samma föreläsning en gång i veckan. De som lärde sig bäst genom lärarstöd i ett klassrum fick det och de som hellre satt i ett eget grupprum med sina vänner kunde göra det.

Detta innebär också att man som elev inte är socialt begränsad till sin egen klass. Jag var en "tönt" med en vän från min basgrupp. Resten av dagen var vi ändå ett gäng på 10 personer från olika bagrupper och åldrar. Detta innebär att vi tilläts vara oss själva och ingen var elak emot oss.

Gick hela grundskolan (åk 1-9) i waldorf, sedan valde jag att byta till kommunalt gymnasium. Inte alls för att jag inte trivdes, utan för att jag ville gå en speciell gymnasielinje och "se något nytt". Jag är bara 20, så detta var inte så länge sedan. Några plus och minus:

+ Små klasser och bra sammanhållning, klassen var i princip ett enda stort gäng i högstadiet där alla hängde med alla och vi hade väldigt roligt. Innan dess var det en del mobbning, utfrysning och maktspel - som det är på DE FLESTA skolor - men det blev bättre när en klick som inte riktigt "passade" i waldorf slutade och vi andra mognade

+ Upplever att de flesta av oss som gick alla 9 år blev snälla, empatiska, inkännande och mogna människor. Kan kanske inte helt tacka waldorf för det men något bra tror jag ändå de gör ;)

+ Mycket kreativt arbete - inga skolböcker i början, utan man skriver sina egna texter utifrån vad läraren berättar på lektionen och illustrerar med egna bilder. Ju högre upp i åldrarna man kommer desto mer blir det dock som en "vanlig skola" och vi har skolverkets böcker i ex matte, språk osv, men det egna skapandet av sk "periodhäften" upphör inte. Annars mycket hantverk, utöver syslöjd och träslöjd har man exempelvis näverslöjd och metallslöjd. 

+ Helt okej ekologisk och ofta vegetarisk skolmat med matig salladsbuffé

+ Mycket föräldraansvar. Var beredd på att binda böcker, baka och sälja saker på marknaden, köpa och färga eurytmidräkter etc. 

- Lärarna KAN vara auktoritära och ha mycket konstiga idéer för sig, men det är individuellt. Speciellt om de är äldre och väldigt insnöade på antroposofin. Det dessa lärare sa var lag och fick inte ifrågasättas, även om det var fel. "Störde" man åkte man ut i korridoren direkt, och dörrarna till klassrummet låstes prick när lektionen började så kom man försent fick man vänta utanför. Men många av lärarna, speciellt upp i årskurserna, var ändå helt okej

- En del pseudovetenskap och "konstiga" idéer och regler utan någon som helst grund eller förklaring; fotboll får inte spelas innan åk 6, man får inte prata med klasskompisarna om saker man sett på TV på rasterna eller ha tröjor med tryck exempelvis. Morgon"bön", bords"bön" och eftermiddags"bön" läses i alla fall i de yngre årskurserna. Ordet Gud ingick i bönerna, men vissa lärare bytte ut det mot det mer diffusa "anden". I de lägre årskurserna är historia/religionslektionerna att läraren berättar historier från bibeln eller asatron och presenterar de i princip som sanning, och resten av lektionerna består för det mesta av lek. Och så eurytmin! Herregud. Jag vet än idag inte vad den skulle vara bra för eller varför vi skuttade runt i pastellfärgade linnedräkter och ljudade bokstäver med händerna. Men ju äldre man blir desto mer blir det en "vanlig" skola ;)

Hej,
Min sambo gick i Waldorf-skola och hans mamma är Waldorf-lärare och antroposof så jag har ganska bra insikt om hur pedgagogiken funkar.
Men jag tycker signaturen hej har skrivit en bra lista med plus och minus. 

En tanke är: det är inte säkert att din son blir mobbad bara för du blev det, även om han är känslig. Tänker att du kanske läser in dig själv lite? Men jag kan ha fel.

Jag tänker att det är nog viktigare att hitta en bra skola med bra rektor och lärare, än en skola som följer en. speciell pedagogik. 

Personligen tycker jag det är mycket konstigheter i Waldorf-pedagogiken, men om Waldorfskolan verkar vara den bästa skolan i din närhet så kanske det är rätt för din son. 

Men vill återigen trycka på att en bra skola är nog viktigare för en känslig själ än en viss pedagogik.

Verkar skilja sig en del mellan de olika Waldorf-skolorna i Sverige (och i Norge). Har även gått på Waldorf-skola i Norge.