Känner mig alltid utanför

Hej
Varför är det så att jag alltid känner mig utanför ?

Jag har en konstig känsla i huvudet, som om någon står bakom mig och säger att öppna inte munnen för då kommer folk tycka du är konstig, gå bara därifrån.

Har svårt att hålla igång långa konversationer med folk när jag väl måste, när jag sagt något så blir folk oftast bara tysta eftersom jag verkar för allvarlig.

Att jag verkar allvarlig hänger nog ihop med min blyghet inför människor, jag vågar inte visa ett kroppsspråk utan tittar helst åt något annat håll samtidigt, eller ner i golvet.

Jag har jättesvårt att titta folk i ögonen när jag pratar, om det inte är någon jag känt länge. Stammar också lite lätt när jag blir nervös och kommer av mig och kan ibland glömma vad jag skulle prata om.

Ända sedan tonåren har jag känt mig utanför, hör inte hemma någonstans i samhället. Jag är nu 30 plus och problemen tycks bli värre.

Kommer ihåg första gången jag fick den här känslan och det var när jag gick vilse som barn och inte hittade till min dagmamma, jag såg henne på långt håll men vågade inte skrika åt henne och hon var för långt bort för att jag skulle hinna ikapp, det slutade med att jag sprang hem istället.

Detta scenariot har typ etsat sig fast i min hjärna, varje gång jag möter en människa tänker jag att denna kommer döma mig direkt och så skyndar jag mig istället för att hinna hem. Detta gör att jag idag inte har en endaste vän.