Min sambo stänger ute mig känslomässigt

Säkert massor som kommer hävda att detta är helt normalt och sunt beteende. Men faktum är att du inte mår bra av det och även om det inte är din sambos avsikt så blur det en form av silent treatment. Jag har själv varit med om det i min förra relation. Jag mådde, precis som du, väldigt dåligt. Tassade på tå kring honom. Det fanns andra saker som mitt ex gjorde som var nedbrytande och sammantaget var det att klassas som psykisk misshandel.

Jag har inga råd att ge om hur du kan förändra situationen. Eftersom man ändå inte kan ändra på andra människor så vilke jag bara säga att det är viktigt att du inte bagatelliserar dina känslor i det här. Mår du dåligt av det så är det inte bra.

Saken är att man inte behöver tassa omkring på tå. Det gör varken sambon eller jag. Men att pressa sig in i andras människors känsloliv är respektlöst.

Ts man berättar ju när han är redo, inte när ts vill.

Problemet är att ni är felmatchade. Du behöver/kräver att vara inkluderad, han behöver/kräver att få vara ifred. Båda har rätt till sitt eget sätt att hantera livet. Men det blir problem när båda vill ha det på sitt sätt och inte kan kompromissa.

Själv hade jag kvävts till döds om min partner hade agerat som du, vilja prata om allt och få förklaringar och gräva, och sedan tar det personligt när jag inte vill öppna mig. Å andra sidan så känner jag till den sidan av mig själv och skulle aldrig välja en sådan partner.

Okej. Så vilket råd vill du ge TS? Som leder till att TS mår bra och inte bara sambon?

Att acceptera att han behöver processa själv och att det inte har med henne att göra. Att hon inte behöver tassa runt på tå. Att backa lite och ge honom utrymme. För jag är rätt säker på att, genom att hon försöker tränga sig på, så sluter han sig mer.

Tror du att TS skulle må bättre av det aöltså? Av att, med andra ord, bita ihop och ignorera sina egna behov? Jag tycker du förmonskar hennes upplevelse. Kanske inte så konstigt eftersom du kan relatera mer till sambon och empatisera med honom. Jag känner å andra sidan igen dragen från andra hållet och tänker att det är mycket nedbrytande för den egna självkänslan att trycka ner sina egna känslomässiga behov. Det blir inte en sund relation då.

Ni är uppenbarligen väkdigt olika i detta. Kanske för olika för att det ska gå att lösa.