Min son verkar vara förskolan, känner mig helt förkrossad!
Hej,
Började inskolningen på min 22 månaders lilla kille förra måndagen. Idag gick han hela riktiga dagen själv (6,7 timme)
Vi trodde han skulle älska att vara på förskolan då han är jättesocial, framåt och inte alls värst blyg. Han är den som springer fram till alla barn i lekparken direkt och vill leka och kramas. Han har älskat att vara på öppna förskolan, där vi varit mycket.
Men han verkar hatar att vara på förskolan, imorse när vi kom in i hallen så kände jag hur han klamra sig fast vid mig och började gråta för att han antagligen kände igen sig. Han gråter hysteriskt vid lämning. Han vägrar äta på hela dagen, ingenting har han ätit. Som att han protesterar säger dom. Det är en pedagog som han verkar känna nån trygghet hos då han vill vara hos henne hela tiden, han gråter så fort hon går, eller han inte ser henne, när hon tröstade andra barn så blev han ledsen och vill att hon ska vara hos henne. Det berättade dom idag. Dom säger även att han håller sig för själv, är jätteförsiktig och håller sig undan andra barnen. Det är som ett helt annat barn, annars vill han alltid vara med andra barn i lekparken eller när han träffar sina småkusiner. Han är absolut inget försiktigt barn, snarare tvärtom upplever vi honom som "vild"
På öppna förskolan fick jag alltid höra hur tidig motorisk han var och hur snabb och vild han är för sin lilla ålder. Han är den som lärde sig gå, och 1 vecka senare lärde sig springa sen dess har han inte slutat springa brukar vi som känner honom skämta om.
Jag känner mig så ledsen över det, hatar han förskolan så mycket så han blir hämmad och inte vågar nånting. Pedadogen har träffat oss i lekparken och sa att det är som ett helt annat barn, och det är för att inte jag är med säger dom.
Ville mest skriva för att någon med kanske liknande erfarenhet kan skrivs något lugnande. Jag undrar mest att vad har jag gjort för fel, vi har gett honom kärlek och trygghet i massor, varför är han så otrygg ändå?
