Vad göra?

Tycker att du ska kontakta barnmorskan och be om att få komma och prata på en gång.

Har du mått dåligt så pass länge och mår dåligt redan nu så tidigt in i graviditeten så kanske det är bäst att avsluta MEN prata med någon först. Du ska orka med beslutet sen också.

Absolut, det behöver jag nog. Samtidigt ska jag orka med en bebis också, om jag väljer att behålla, och risken känns för stor att jag inte kommer klara det, vilket inte vore rättvist mot den. Känns ändå så extremt själviskt att ta bort, men som sagt, det är ju egentligen inte för min skull. Min man är helt knäckt för detta, men stöttar mig som sagt.

Ingen annan som har något råd? Kanske som känt samma sak? Hur gjorde ni?

Jag har varit i liknande situation. Jag gjorde tyvärr abort vilket jag i efter hand inser hade psykiska orsaker. Jag mådde så dåligt psykiskt att jag inte kunde hantera graviditeten på ett bra sätt. Nu på andra sidan ångrar jag mig. Mår fortfarande dåligt psykiskt men kan se det ur ett annat perspektiv. Min depression förvärrades av stress och graviditet så jag gick miste om chansen till ett barn till. Är du fortfarande gravid så minska på stressen, sjukskriv dig, berätta läget för vården. Be om avlastning. Hur går det för dig?