• Busan

    Nyförälskad

    Har träffat en man som jag känner sen många år tillbaka. Vi har alltid gillat varandra och ville nu testa när båda var fria. Han har messat och varit så gullig och massa kärleksförklaringar när vi inte kan ses vilket är jättetrevligt och mysigt. Vi har grym sex. Under vissa söndagar har faktiskt kollat av så har han varit låg. Han har haft det ganska jobbigt med sina barn den ena har använt droger men är på rätt väg sedan ett år tillbaka men nu är det struligt med det andra barnet med fel umgänge. Jag förstår att han går upp i det. Men mitt i allt det är så ska vi vara förälskade och det kommer inte riktigt fram från hans sida. Han blir tillbakadragen.

    För en vecka sedan så hävde han ur sig massa saker som vi aldrig ens har diskuterat och jag blev väldigt ledsen. Hans kommentar du sa att vi ska diskutera och det är väl bättre att vädra men det blev bara väldigt fel. Denna vecka som varit drog han sig undan ett par dagar, vi hördes men han var ganska kort. I mitten på veckan kom han hem hit och då var allt som vanligt igen och han älskar mig och tyckte det var så mysigt. Men igår när vi pratar så har han jobbat 1,5 dygn plus krig med barnet så är det som att han inte släpper in mig. 
    Vill vara delaktig och hjälpa honom. Men vill inte vara för på. Vill försöka förklara hur jag uppfattar saker men vågar inte pga. rädsla att han ska tycka att jag tjatar för mycket. Balansgång de´lux.

    När han är vanlig så är han världens mest omtänksamma och hjälpsamma person. Men den killen försvinner totalt ibland när det är mycket. Jag älskar honom och vill börja skapa ett liv med honom. Men vill inte att han bara drar när det blir jobbigt och att han kan försöka diskutera utan att häva ur sig saker rakt i mitt ansikte. 

  • Svar på tråden Nyförälskad
  • cleoeme

    Du kommer aldrig kunna konkurrera med hans barn. De kommer alltid komma först, oavsett förälskningen. Nu går hans barn genom någonting svårt och behöver honom. Det resulterar i ett dåligt mående hos honom och det är antingen någonting du får försöka förstå eller så får du skita i det. Hans irritation och sorg kommer påverka dig vare sig du vill eller inte.

    Du kanske inte ska ha så höga krav. Av din text låter det som om du är mer redo för att inleda ett förhållande än vad han är. Ha is i magen eller ta avstånd. Väljer du att ta avstånd så hoppas jag att du gör det så osjälviskt som möjligt och inte skuldbelägger honom.

  • Busan
    cleoeme skrev 2019-09-08 09:38:19 följande:

    Du kommer aldrig kunna konkurrera med hans barn. De kommer alltid komma först, oavsett förälskningen. Nu går hans barn genom någonting svårt och behöver honom. Det resulterar i ett dåligt mående hos honom och det är antingen någonting du får försöka förstå eller så får du skita i det. Hans irritation och sorg kommer påverka dig vare sig du vill eller inte.

    Du kanske inte ska ha så höga krav. Av din text låter det som om du är mer redo för att inleda ett förhållande än vad han är. Ha is i magen eller ta avstånd. Väljer du att ta avstånd så hoppas jag att du gör det så osjälviskt som möjligt och inte skuldbelägger honom.


    Jag har egna barn så det är jag fullt medveten om. I det här fallet så är det faktiskt han som har varit väldigt drivande i vår relation. Det är därför det blir lite konstigt. Jag är inte den som varit mest kontaktsökande. Han har överöst mig med hyllningar på alla sätt och vis och vill inte att jag ska lämna honom. Det som jag tycker är svårt är att veta vart jag ska ställa mig i detta. Jag fattar att det är jobbigt och vill stötta honom. Känner hans barn sen tidigare också. Så ditt tips är att bara ta det lugnt? 
  • Rosen3

    Jag var i en liknande situation, dock hade inte killen barn (vilket såklart kan påverka situationen). I mitt fall var killen mest på, ville att jag skulle tycka om honom och överröste mig med komplimanger.

    Tills plötsligt en dag då han vände tvärt. Han slutade höra av sig och jag förstod att något var fel. Så då visste han inte vart han hade sina känslor. Visst kan man sluta tycka om någon, men jag undrar såklart varför så snabbt?

    Antingen träffade han någon annan samtidigt, tyckte det gick för fort fram eller så hade han bara tappat känslorna.

    Jag har i alla fall tagit avstånd och gått vidare. Han har inte hört av sig ännu i alla fall. Vet av erfarenhet att många kommer smygandes tillbaka igen efter ett tag...Vi får se.

  • Busan
    Rosen3 skrev 2019-09-08 10:35:56 följande:

    Jag var i en liknande situation, dock hade inte killen barn (vilket såklart kan påverka situationen). I mitt fall var killen mest på, ville att jag skulle tycka om honom och överröste mig med komplimanger.

    Tills plötsligt en dag då han vände tvärt. Han slutade höra av sig och jag förstod att något var fel. Så då visste han inte vart han hade sina känslor. Visst kan man sluta tycka om någon, men jag undrar såklart varför så snabbt?

    Antingen träffade han någon annan samtidigt, tyckte det gick för fort fram eller så hade han bara tappat känslorna.

    Jag har i alla fall tagit avstånd och gått vidare. Han har inte hört av sig ännu i alla fall. Vet av erfarenhet att många kommer smygandes tillbaka igen efter ett tag...Vi får se.


    Han har sagt att jag inte är anledningen till detta. Han blir såhär när livet kommer ikapp och då flyr han. Jag lät honom vara och han fick hålla i taktpinnen. Men jag tycker att man kan prata om saker för att reda i vad det är. Jag är inte tankeläsare bättre att han berättar vad som rör sig. Men verkar som han har svårt med det och det blir fel och jag blir sårad. Ex. när han hävde ur sig: Att du vill väl inte bo i din lgh i all evighet, du vill bo i hus och det vill inte jag. Jag vill ha en stuga på kusten och det vill väl inte du och annat också. Han har pratat om att om vi ska flytta ihop framöver så behöver vi större men jag har bara sagt att det inte är aktuellt nu. Vet inte om det är rädsla från hans sida. Men det kändes som att han knuffade bort mig. Det är bara en känsla. 
Svar på tråden Nyförälskad