• Anonym (Undrar)

    Ni som ångrar att ni skiljde er, eller känner att ni underskattade problemen efteråt, vilka är anledningarna?

    Jo, jag har förstått (utanför FL) att det finns en del som faktiskt mer eller mindre bittert ångrar att de skiljde sig. Eller i alla fall att livet blev så mycket sämre efteråt än vad det hade trott, av olika anledningar.
    Exempelvis är det sånt som att barnen mådde sämre än vad de trodde, eller iaf längre än vad de trodde, att den andre träffat nån som barnen vantrivs med, att den försämrade ekonomin eller det tristare/billigare/sämre boendet efter skilsmässan blev så mycket tyngre att rodda med än vad de trodde.

    Flera har sagt att de problemen med exet som gjorde att de skilde sig, fortfarande finns kvar och gör livet fortsatt förpestat så till den grad att de säger att de hellre hade bott kvar ihop så de iaf inte förlorade halva uppväxten med barnen.
    En del ångrar sig för att de saknar barnen för mycket, fast tiden gått...

    Om ni inte ångrar själva skilsmässan, men liksom hade underskattat hur jobbigt nåt känns såhär en tid efteråt, ni får hemskt gärna berätta också!

    Tusen tack på förhand!!

  • Svar på tråden Ni som ångrar att ni skiljde er, eller känner att ni underskattade problemen efteråt, vilka är anledningarna?
  • Fjäril kär

    Jag tror många inte tänker på att livet blir vad man gör det till. Vid en separation upphör inte allt jobbigt per automatik, exet kommer fortfarande vara en skitstövel, barnen fortfarande trotsiga och även det ensamma livet får en vardag med räkningar och sjuka barn. Etc..

    Jag ser att oerhört många romantiserar livet som skild och får en rejäl livskris när de inser att så blev det inte. Att få nöjda barn, samarbete med ex, fungerande ekonomi, ha råd att bo fint osv kräver hårt jobb i ganska lång tid efter skilsmässan och det är märkligt nog få som är beredda på det.

Svar på tråden Ni som ångrar att ni skiljde er, eller känner att ni underskattade problemen efteråt, vilka är anledningarna?