Avsluta relation med sin pappa?

Satt just och läste SvD artikelserie om just detta..

Jag bestämde mig för att ta avstånd från mina föräldrar för en tid sedan och mår nu mycket, mycket bättre.

Jag blev deras syndabock och den de kunde projicera sina egna besvikelser och tillkortakommanden på.

Jag tänkte länge att jag kanske bara ?överdramatiserade? situationen men förstod allvaret när min man bekräftade det jag upplevt.

Många familjer som av olika anledningar är lite illa fungerande ser ofta till att skaffa sig en syndabock som de kan hälla sin skit över.

Vad har sin syster för problem och hur kan din pappas nya vara så fientligt inställd till dig?

Kan det ligga något i varför de beter sig så?

Och om inte - ja.. ta ordentligt avstånd.

Kostar det mer än det smakar så är det läge att backa ur relationen (kanske för gott).

Människor har lätt för att ta varandra förgivet och inser oftast inte att båset är tomt förran kon är borta.

Håll dig undan. En dag vaknar pappa. Jag lovar.

Ja det är väl en tungt beslut att ta.

Jag prickar in rätt mycket i din text, lite värre på vissa plan och lite mildare på andra.

Vi är 2 syskon som brutit kontakten med vår pappa.

Det svåraste att alla runt en tycker så mycket, och man får lite bilden att man måste ha kontakt med sina föräldrar.

Det var aldrig droger eller alkohol med i bilden, men det fanns en del annat. Jag var inte myndig men funderade på det innan jag ens fick välja hos vilken förälder jag ville bo hos. Nu har jag nått den åldern att bara posten vill se mitt leg, när jag tittar tillbaka så har jag samma uppfattning nu som då och det var ett mycket bra val. Vi bröt tidigare med flera av hans släkt.

Har en vän som brutit med hans pappa oxå detta pga hemsk ny fru, han sitter fast där och det hon gör mot deras barn och hans släkt är i gråzonen lagligt och illegalt.

Det finns fler som gjort det du funderar på

Har en bror som bara sprider negativ energi. En relation som varit dysfunktionell länge.

Jag har inte valt att bryta helt, men jag har reducerat umgänget till ett minimum. Typ fira födelsedag 2h per år och träffas nån h i halvåret utöver det.

Jag mår mycket bättre nu. Min mor har dock inte gjort samma brytning som jag (vilket jag kan förstå), men hon är ofta ledsen och besviken när de träffats. Ofta sitter det i i flera dagar.

Fasa ut din far ur ditt liv. Ta inte hjälp av honom, och säg ifrån om han vill ha hjälp av dig.

Vill han ändra relationen så för han bjuda till lite, och försöka litegrann.

Här är det faktiskt att släkten står bakom mig (efter många år visserligen) som också tagit avstånd.

Hon gör dock inget illegalt. Men hon har satt sig på höga hästar och tror att hon kan bossa runt människor. Och gör man inte som hon tycker eller inte sätter henne i centrum så får hon pappa till att ogilla en.

Är det någon här som brutit kontakten med en eller flera familjemedlemmar?

Har läst diverse artiklar om hur några som har brutit kontakten, men det föreligger ofta en dålig barndom, missbruk eller psykisk ohälsa..

Min barndom har inte inneburit missär, visst, var minstingen i familjen, så "småsyskon"-syndromet hänger kvar fastän jag har egen familj med egna barn. Har aldrig fått fatta egna beslut utan min familj har alltid ansett sig veta vad som vara bäst för mig, vare sig det gällt utbildning eller val av partner. Vilket jag känner idag har gjort att jag missat att göra de jag borde i mitt liv.

Min pappa har dock alltid varit min bästa vän under alla dessa år. Men när min mamma gick bort träffade pappa en kvinna rätt snabbt efter mammas död. Hon störde sig snabbt på min och pappas relation och har väl gjort det mesta för att förstöra den. Hon har ju också lyckats manipulera pappa till att detta varit mitt fel(hon har tydligt sagt att hon kommer göra allt för att förstöra relationen mellan mig och pappa)

Min syster däremot har ju absolut inte varit i någon form av stöd till mig, utan snarare eldat på pappas (aka den elaka styvmoderns) tycke.

Kan tilläggas att hon alltid varit svartsjuk på mig och alltid gjort allt för att få våra föräldrars uppmärksamhet och svärta ner mig för att hon ska se bättre ut. Så fastän hon vetat hur den här kvinnan ljugit och manipulerat väljer hon att fortsätta "ha pappas parti".

Det har gått många år och så mycket negativ energi. Hans samtal till mig här inneburit uppgifter, något jag ska ordna, köpa eller fixa. Aldrig ett "hur mår du? Hur mår barnen?" Han har inte varit med för att fira barnens födelsedagar. Jag har stundtals mått så fruktansvärt dåligt pga detta för att jag inte nog förlorat min mamma, jag förlorade också min pappa. Jag har försökt prata med pappa, visat bevis, hjälpa och stötta honom på alla sätt. Han har på något sätt kunnat vrida på storyn så att allt är mitt fel.

Jag och min man skilde oss i våras, jag bad min pappa komma och hjälpa mig med flytt och annat. Han ringer tillbaka och säger att han inte kan hjälpa. Jag får senare reda på att hans kvinna förbjudit honom att hjälpa mig. Droppen var när jag fick veta att han skröt om hur han tjänat pengar på bilen han sålt till mig, som var rena dödsfälla att köra, kostnad för att laga bilen; 32 000 kr. Pengar jag absolut inte har.

Har faktiskt aldrig känt mig så sviken i mitt liv, jag var i nöd och han valde att utnyttja situationen..

Jag har många gånger känt att jag vill bryta, med både pappa och min syster.

Men känns så konstigt, hur vuxna människor inte kan komma överens.

Nu är detta den korta versionen. Men behöver höra någon som tagit avstånd från sin familj.. Hur undkommer man detta dåliga samvete??

Fullt förståeligt att du vill bryta kontakten med honom. Är för mig ofattbart att man kan behandla sina barn på det viset. Jag har brutit kontakten med min pappa, är ledsamt men att fortsätta att ha kontakt med honom gör mer ont än att inte ha honom i mitt liv.

Varför valde du att avsluta relationen?

Är det någon här som brutit kontakten med en eller flera familjemedlemmar?

Har läst diverse artiklar om hur några som har brutit kontakten, men det föreligger ofta en dålig barndom, missbruk eller psykisk ohälsa..

Min barndom har inte inneburit missär, visst, var minstingen i familjen, så "småsyskon"-syndromet hänger kvar fastän jag har egen familj med egna barn. Har aldrig fått fatta egna beslut utan min familj har alltid ansett sig veta vad som vara bäst för mig, vare sig det gällt utbildning eller val av partner. Vilket jag känner idag har gjort att jag missat att göra de jag borde i mitt liv.

Min pappa har dock alltid varit min bästa vän under alla dessa år. Men när min mamma gick bort träffade pappa en kvinna rätt snabbt efter mammas död. Hon störde sig snabbt på min och pappas relation och har väl gjort det mesta för att förstöra den. Hon har ju också lyckats manipulera pappa till att detta varit mitt fel(hon har tydligt sagt att hon kommer göra allt för att förstöra relationen mellan mig och pappa)

Min syster däremot har ju absolut inte varit i någon form av stöd till mig, utan snarare eldat på pappas (aka den elaka styvmoderns) tycke.

Kan tilläggas att hon alltid varit svartsjuk på mig och alltid gjort allt för att få våra föräldrars uppmärksamhet och svärta ner mig för att hon ska se bättre ut. Så fastän hon vetat hur den här kvinnan ljugit och manipulerat väljer hon att fortsätta "ha pappas parti".

Det har gått många år och så mycket negativ energi. Hans samtal till mig här inneburit uppgifter, något jag ska ordna, köpa eller fixa. Aldrig ett "hur mår du? Hur mår barnen?" Han har inte varit med för att fira barnens födelsedagar. Jag har stundtals mått så fruktansvärt dåligt pga detta för att jag inte nog förlorat min mamma, jag förlorade också min pappa. Jag har försökt prata med pappa, visat bevis, hjälpa och stötta honom på alla sätt. Han har på något sätt kunnat vrida på storyn så att allt är mitt fel.

Jag och min man skilde oss i våras, jag bad min pappa komma och hjälpa mig med flytt och annat. Han ringer tillbaka och säger att han inte kan hjälpa. Jag får senare reda på att hans kvinna förbjudit honom att hjälpa mig. Droppen var när jag fick veta att han skröt om hur han tjänat pengar på bilen han sålt till mig, som var rena dödsfälla att köra, kostnad för att laga bilen; 32 000 kr. Pengar jag absolut inte har.

Har faktiskt aldrig känt mig så sviken i mitt liv, jag var i nöd och han valde att utnyttja situationen..

Jag har många gånger känt att jag vill bryta, med både pappa och min syster.

Men känns så konstigt, hur vuxna människor inte kan komma överens.

Nu är detta den korta versionen. Men behöver höra någon som tagit avstånd från sin familj.. Hur undkommer man detta dåliga samvete??