Singeln ingen vill ha!
Snälla hjälp mig!
Hur skall man lyckas i den här dejtingjungeln egentligen?
Hur tusan går man tillväga, hur skall man vara, lösningen?
Nu har jag varit singel i mer än 5 år och nu är jag 39 år!!! Tiden bara går och går. Jag dejtar, tar pauser och tycker om livet ändå. Jag provar att dejta långsamt, provar att ta det "fortare" och leva här och nu. Ni förstår vad jag menar.
Men brukar alltid vara tydlig med att jag söker seriöst. Med det menar jag att jag vill träffa någon mera regelbundet, bli tillsammans och försöka satsa på att ha en framtid med denne.
Har tidigare levt i två långa förhållanden, varit gift och har ett barn på nio år som bor hos mig varannan vecka. Jag ser relativt bra ut. Lite rund och kurvig med långt hår. Feminin klädstil. Men har inga tjusiga naglar och lösögonfransar eller sånt.
Till sättet uppfattas jag nog som en bestämd kvinna. Ingen man kör med. Men är en väldigt varmhjärtad person som bryr mig mycket och vill hjälpa till. Är nog samtidigt ändå typen som singelkillar verkar vilja köra över?!
Har intressen, gillar att röra på mig, vara ute naturen, dricka gott, har en ordnad ekonomi. Är ganska självständig ändå. Jobbar oregelbundna tider. Har väldigt sällan barnledigt en helgkväll och det förstår jag att det gör min läge mer komplicerat.
I mitt arbete finns det knappt män. Så inom det området är det i stort sätt kört.
Har än inte provat någon betaldejtingsida än. Men det kanske jag borde ta och göra? Har testat Tinder, Badoo och Happypancake.
Ibland blir jag kär och försöker att ge små hintar om det. Men det verkar inte påverka killen till något engagemang. killar verkar helst vilja hälsa på mitt i natten i någon timme för att sedan höra av sig lite smått sporadiskt när det passar honom.
Det har hänt även om det händer sällan. Att en kille hintar om att han vill vara mer seriös. Jag har väl i det fallet känt att en kille med 3 barn, mitt upp i en skiljsmässa, inget jobb, ingen bostad har varit rätt kille för mig. Dumt av mig kanske?
Många vill inte ens prata i telefon. Det ända som de verkar vilja är att få till en första träff och då helst en promenad. Så less på de där promenaderna.
Ibland känner jag mig sönderdejtad. Som att jag redan vet hur det kommer att sluta. Den inställningen är inte bra och det vet jag om. Men hur mycket kan man leva på hoppet undrar jag?!
Och Varför känns det som om alla som är ute på detjingsidor bara är ute efter sex och fortsätter med sitt eviga dejtknakande beteende???
Hjälp mig! Ni får skälla på mig! Jag behöver vägledning!
Tack på förhand!
