Snart 40 år men vet inte vad jag vill med mitt liv (veligaste människan i världen)

Hej!

Kan säga att jag inte är som gemene man och aldrig varit. Har absolut ingenting emot det klassiska Svenssonlivet men det är inte riktigt vad som lockar mig. Dock har jag varit nära att hamna där och det är fullt möjligt att jag hade mått bra idag och funnit mig i detta liv, men mitt velande som pågått i över ett decennier har gjort att jag aldrig vågat ta klivet ut.

Rådfrågar vänner, släkt, psykologer, livscoacher och det leder alltid fram till en sak nämligen att ingen annan kan bestämma detta än jag själv. Och det är ju helt sant så klart, men problemet är att jag inte vet vad jag vill och inte lyckas ta reda på det hur jag än försöker. Jag kan med andra ord inte följa mitt hjärta eftersom det inte vet vad det vill.

Jag har varit nära att köpa ett hus, för jag gillar att fixa och dona. Bygga och till och med hålla på med trädgård. Men det är ett stort steg att ta och jag har helt enkelt fått kalla fötter i sista sekunden. Och även om jag velat detta så mycket vid tillfällen så kan det plötsligt ändra sig och jag får för mig att jag vill resa jorden runt eller leva vanlife (är duktig på bilar och har renoverat en fin husbil - så full möjligt). Jag har till och med varit övertygad om att detta är rätt, men plötsligt tappar jag suget för detta och vet inte alls om det är vad jag vill.

Jag är nog den veligaste människan på jorden. Jag har haft 10 tals olika jobb (allt från högavlönat chefsjobb till lågavlönat allt-i-allo) och ena stunden känns det härligt och rätt att tjäna dom där pengarna och ha ekonomisk frihet (nåväl, i alla fall en aning). Men det är samtidigt själsdödande jobb, och det jag syftar på gjorde mig deprimerad till den grad att jag var tvungen att sjukskriva mig.

Nu har jag ett normalavlönat jobb med mycket flexibilitet, men samtidigt känner jag inte att detta kan fortsätta. Utanför jobbet kommer jag ingenstans och jag vet inte om jag vill bo här ens. Jag gillar natur, skog, sjöar, snö men bor på ett ställe som är precis det motsatta. Samtidigt händer här mycket och då jag är hobbymusiker har jag åtminstone någon/några kvällar i veckan där jag umgås med otroligt härliga och människor och skapar härlig musik. Detta skulle jag inte få om jag flyttade till hembygden som varit min plan länge, för det är en liten ort där det inte finns mycket kultur. Däremot finns naturen som jag saknar här och mycket annat som inte finns här.

Jag vet inte heller om jag vill ha barn och snart är det dags att bestämma sig. Jag velade in i det sista i mitt förra (mycket långa) förhållande som borde avslutats många år innan det tog slut för att hon tröttnade på mitt velande. Nu har hon familj med killen hon lämnade mig för, och jag är glad för hennes skull. Samtidigt tänker man att där hade man kunnat vara nu och man hade säkert mått bra ändå. Jag har minst sagt barnasinnet kvar även om jag är ansvarsfull och hade kunnat bli en jättebra pappa, men samtidigt vet jag inte om jag är beredd att ta allt detta ansvar. Samtidigt vet jag inte om jag är beredd att offra resten av mitt liv på något jag inte vet är rätt väg att gå.

Tiden går och jag är på ruta ett igen. Jag vet inte vad jag vill och även om livet är okej emellanåt ägnar jag allt med tid åt detta grubblande som inte leder någonstans eftersom jag inte vet vad jag vill. Jag vet bara att jag är en kreativ och konstnärlig/musikalisk människa och att dessa element måste finnas i mitt liv på ett eller annat sätt, liksom att naturen måste det också. Men jag vet inte om jag vill jobba ett 8 till 17-jobb och leva ett "vanligt liv" för jag känner mig instängd.

Ja, jag förstår hur omoget allt detta låter, särskilt med tanke på min ålder men samtidigt är det så det är. Jag lider av ADHD så det är väl en stor anledning till allt hoppande fram och tillbaka mellan olika drömmar och mål, men jag måste ju komma till en slutsats med vad jag vill göra någon gång och att prata med psykologer/terapeuter osv hjälper inte för det landar ju i samma sak som sagt - att jag är den enda som vet. Fast jag vet ju inte. Jag vill inte sitta här om 5-10 år och tänka att jag velat bort ytterligare år på detta sätt utan för en gång skull hitta ett mål och fullfölja det. Har fått medicin nu mot ADHD som gör att jag har motivation att faktiskt genomföra saker och nu är det dags att jag bestämmer mig.

Men hur fan gör man det?