Acrani - skallben saknas

Beklagar verkligen det ni måste genomleva.

En nära vän till oss fick liknande besked i v14 överkäke och del av skallben saknades. Hon fick en snabb tid för att kunna avsluta och även några samtal med kurator genom sjukhuset.
Det var deras första barn också och en svår tid. Men ett halvår senare så blev hon gravid igen och har idag 2 friska flickor. Visst är det en sorg med barnet som aldrig blev, men i hennes fall så kände hon att det var bra att det upptäcktes istället för att få ett barn som inte kunde överleva. Hon hade också gjort alt rätt, ätit vitaminer undvikit alkohol etc, det är svårt att veta hur sådant uppstår, det kan vara allt ifrån att hon flög tidigt i graviditeten till något hon ätit. Ibland blir det fel.

Hoppas du och din partner har stöd av varandra. Det är tungt nu men tillsammans kommer ni igenom detta.

Kram till dig

Beklagar verkligen. Det jag kan rekommendera är dock att vara närvarande. Ditt barn i magen lever. Den rör sig därinne och trots att det inte är frisk har den aldrig varit något annat än älskad.

Du har inte gjort något fel. Ibland blir det bara fel och trots att man gör allt rätt så går det fel i alla fall.

Vi förlorade våra två första barn, där det allra första var ett utomkvedshavandeskap. Liten levde och var helt perfekt men satt i äggledaren istället. De var tvungna att ta bort henne för att jag skulle få överleva. Jag minns att jag bad att få ha kvar graviditeten då man ju hellre vill att ens barn överlever än man själv. Dock gick inte varken min make eller sjukvårdspersonalen med på det förslaget. Idag är jag tacksam. Mitt tredje barn fick jag behålla och han är vår stora glädje.

Ni kommer också få ert älskade barn tillslut <3

Var med om något liknande i november. Fick också en avvikelse på kuben, med mycket vätska i nacken och ner på ryggen. Fick träffa läkare dagen efter som bekräftade att det inte fanns några framtidsutsikter och visade också på att skallbenet heller inte var som det skulle. Valde att avbryta omgående, träffade läkaren fredag och fick komma in på tisdagen för att avbryta.

Obduktionen visade på en kromosomavvikelse som är helt slumpmässig och bara drabbar flickor, Turners syndrom. På ett sätt kändes det skönt att det var så solklart allvarligt och att vi inte behövde genomgå fler tester för att få det bekräftat.

Var i vecka 15 vid aborten, som gick mycket lätt fysiskt sett. Tog vad som kändes en evighet för kroppen att återställa sig, ca två månader innan ÄL kom igång. Blev gravid på andra ÄL och är nu i vecka 33. Väntar en flicka och NIPT och UL ser bra ut.

Det var en otroligt kämpig tid såklart, men man tar sig igenom det och det blir bättre. Hoppas du har bättre tur än mig, men om inte så tappa inte tron på att du kommer få en frisk bebis till slut. Lycka till!

Åh tack för att ni svarar oh delar mer er! Så kul att höra att det gått så bra för er efter!

Vill inte bli bitter och gräva ned mig, tror det kanske blir lite lättare när avbrytandet är klart men också jobbigt såklart..
Lika mycket som det är skönt att höra att man inte är ensam blir man ledsen att det ens drabbar någon!
Googla är det värsta som finns ibland, läser om att acrani är ärftligt och vanligt att det händer igen!

Tack igen!