Till er tjejer, kanske killar

Hej tjejer, och även ni killar om ni har nått att tillägga,

Jag är singel sen 8 månader tillbaka, och för ca 2 månader sen så sa polarna nu får du ta och skaffa dig Tinder, eftersom jag har lagt ner festandet, har tappat intresset för det helt så jag sitter hellre hemma eller på en park och röker gräs och äter godis eller laga mat, är i en liten cirkel av bra vänner och eftersom jag slutat med kroglivet så träffar man sällan nya tjejer, de blir den där snygga ica bruden eller klädes expediten, man ser nästan dagligen som man pratar med. Vilket som jag provade Tinder kände direkt detta var helt fel ställe, men det var en tjej som stack ut som  jag pratade med sen så slutade jag skriva till hon 2-3 dagar senare skrev hon igen och frågade vars jag tog vägen, så jag valde att fortsätta prata med hon, nämnde till hon att jag var 167 cm lång, ville försäkra mig om hon var inte längre än jag, skulle aldrig kunna gå ut med en som är längre än jag, är under medel längden så  manligheten försvinner direkt om tjejen skulle vara längre, har alltid varit med korta tjejer eller några cm under mig, hon sade hon var 166 och skämtade lite att jag var en liten man, men är säker i mig själv med bra självförtroende ingenting jag bryr mig om vi skämtade mycket med varandra i texterna så det var inge konstigt med de. en dag blev jag sjuk magförgiftning och hon sa direkt jag kommer förbi med några mediciner och mat m.m, innan hon åkte så sa hon direkt jag kommer inte följa med dig upp, sade ingen fara var bara tacksam å få nå mat och vätske återställare m.m. så hon kom till mig och isen bröts direkt vid första sekunderna för vi båda tittade på varandra och skrattade och tänkte samma sak "vem var längst utav oss" vi gick direkt till väggen på lägenheten byggnaden och ställde ryggen mot och drog ett streck visade sig att vi båda är lika lång, efter det så satt vi och pratade med varandra på bänken utanför i ca 2-3 timmar var trevligt som tusan och hon är bland de vackraste jag sett skall jag tillägga, tänkte inte så mycket mer vi hade trevligt om de inte blir nå mer än ett möte var jag okej har svårt för att gilla tjejer som är i samma längd för mig äre viktigt att jag är längre (ytlig om detta förlåt), men hon slutade inte att skriva dagen efter skickade hon och frågade om jag mådde bättre m.m, hon sade bland annat eftersom hon kom ganska "nyligen" ur ett förhållande och ville bli min vän, sa direkt glöm de där med vänner, jag har tillräckligt med vänner så det är okej, hon blev lite ställd och sa vi får väl se vad som händer kanske inte skall träffas mer då, och jag sade du gör som du vill men det var roligt att träffa dig den dagen, och tackade för mig och medicinen, men hon slutade inte att skriva för de. 2 dagar efter fick jag en impulsiv grej i huvudet ?jag ville åka till Ikea? och köpa några nya grejjer till lägenheten, sade till hon att jag skulle åka hon sade hon har precis köpt en lägenhet så hon frågade om hon fick följa med var lite tveksam först sen sa ja visst, blev en rolig resa fick lära känna hon bättre, efter ikea resan så frågade hon ut mig på en dejt första gången jag drack några öl på en pub och vi satt och pratade och käkade gott var hur trevligt som helst, vi till och med åkte hem till hon och satt och pratade i hennes lägenhet tills solen gick upp, normalt sett så skulle jag försökt få ett ligg där men jag valde att inte försöka nått var roligt som det var, så jag tog en lång promenad hem, Vi började träffas i princip dagligen.

Vi har väldigt många gemensamma intressen och värderingar och pricken över i et var att hon röker också gräs emellanåt dricker sällan, vi har samma intressen sporter m.m. men personligheterna är olika men synkas bra i hop av en anledning jag är den stressade hon är den lugna så hon bromsar mig och påpekar att jag är uppstressad som jag inte ens märker själv, hon är den ordentliga med städa diska lite mamma känsla över hon, kan dra en hel lista men vi hjälper varandra ur situationer som vi själva inte märker av eller gillar inte att göra, vilket var en uppfriskande känsla för har alltid haft förhållande där man varit för lika "båda två är lata med disken" tvätten m.m. hon är raka motsatsen av kan man säga i personlighen,

Hon är nog den kramgoaste människan jag träffat tar alltid i en kramas ligga i sängen/soffan håll om varandra och inte tala om sexet vissa dagar kan det pågå flera omgångar timmar! Så nu till varför jag skriver detta inlägg, Vi bådas ideal partner längd stämmer inte med oss, jag gillar dom kortare brudarna och hon gillar givetvis den mycket långa maskulina killen, och vi båda har skämtat hur det ens gick till att vi valde att fortsätta träffas efter första mötet med maten/medicinen, JAG har släppt det nu efter 2 månadersnart 3 månader som vi träffats, men hon tar upp det nångång då och då att jag är kort, men det har aldrig varit negativt sagt hon sa allt är perfekt förutom längden, en gång så har jag tagit ner hon på jorden med att påpeka att ingen är perfekt mitt ex har dom finaste brösten man kan önska medans hennes är i princip flat, vilket hon tog åt sig som jag sedan bad om ursäkt för sade ville bara poängtera att alla är inte perfekt, visst jag sade i texten innan att hon är bland det vackraste jag har sett med de menar jag hela paketet, hon sade i sin tur att hon gillade mig väldigt mycket och har man blivit älskad/gillad tidigare ordentligt av någon så ser man direkt på ansiktet på dem och ögonen dom tittar på en precis som det finns ingen annan i världen förutom dig, på det viset tittar hon på mig nästan dagligen, och vissa gånger så kan man se de dära funderar ansiktet.

Vi båda är lika långa och jag har accepterat det, men hon sade sist idag efter sexet medans hon strök mig i håret och tittade kärt i mig i ansiktet och sade jag gillar allting med oss förutom att vi är lika lång, jag försöker bortse från det verkligen tänker på det dagligen, hon sade även att hon jämför andra förhållanden som är inte inom ?normerna? exempelvis en överviktig tjej som är i hop med en tränad kille hon drog upp många scenarion, och jag sade i sin tur man kan inte få allt här i livet sade även att jag accepterat att vi är lika långa, som ni hör på texten vi båda har våra preferencer på längd ledsamt nog, men jag skiter i det nu, jag har aldrig varit den osäkra typen med dåligt självförtroende aldrig haft problem att få till det med tjejer men denna tjej är nånting specielt med som jag har börjat falla för ordentligt en sån dära man vill träffas hela tiden med och umgås, men hela denna skit grej har börjat göra mig osäker på om längd jäveln kommer bli en deal breaker, hela grejjen gör mig osäker nu vilket är OVANLIGT att jag blir,   

Så har ni några tips ni tjejer/killar därute som man kan få bort den hennes tankegångar hon har, och isåfall hur.

Om ni undrar hur jag är som person så är jag utåtriktad med högt självförtroende tävlingsinriktad person aldrig sett min längd som något negativ utstrålar inte en gnutta osäkerhet förutom just nu när jag skriver detta.