Var på tidigt UL i v13 men bm hittade inget foster, fick en remiss till gyn och där konstaterades att fostret dött i v6+1. Alltså ett ma. Hela min värld rasades samman där och då och fick tid för medicinsk abort på måndagen (detta var torsdag). Då jag hade så pass mycket fostervatten så skulle jag göra detta på sjukhuset vilket jag är oerhört tacksam över. På lördagen skulle jag in för att få en tablett som skulle avstanna graviditeten och på måndagen fick jag 4 tabletter cytotec som skulle tas vaginalt. Ingenting händer på två timmar, vi vankar av och fram i korridoren jag och sambon till jag börjar få typ mensvärk. Efterföljande 4,5 timmarna är nog de värsta jag har varit med om, livmodern krampar mer eller mindre konstant och får två morfinsprutor. Efter ytterligare 2 timmar (6 timmar efter första tabletterna) kommer fostervattnet och börjar blöda som en riklig mens. Får två tabletter till som ska smälta under tungan. Smärtan i magen har nu övergått till mer molande mensvärk. Framåt åtta på kvällen bestämmer bm att vi får stanna över då inte allt är ute och jag ska få ytterligare cytotec samt vid midnatt samma tablett som jag fick på lördagen för att dagen efter köra på ännu en omgång cytotec. Får på kvällen göra ett VUL (hemskt efter att livmodern krampat i flera timmar) och där konstateras att de är mer kvar. Dagen därpå tillbringas på sjukhuset (UNDERBARA människor som jobbar där!) men jag blöder inte mer än en vanlig mens. Framåt kvällen beslutar läkaren att jag ska skrapas, får åka hem och komma tillbaka dagen därpå. Tyvärr kommer det mer akuta patienter och jag får åka hem och skrapas dagen därpå.
Smärtan efter skrapningen var som en kraftig mensvärk, åt alvedon och ipren ett par dagar och sen lugnade det ner sig. Däremot kom värken tillbaka 4 dagar efter skrapningen och blödningen luktade illa, tillbaka till sjukhuset där det konstaterades efter blodprov, gyn undersökning samt VUL att livmodern var infekterad och två sorters antibiotika sattes in.
Inte detta man väntade sig när stickan visade positivt i slutet av juli. Var dock orolig då alla gravidsymtom försvann i v 11 och ringde då till mvc och fick bara grattis du mår bra till svar...
Men är oerhört tacksam att jag fick göra detta på sjukhuset och skulle det hända igen så skulle jag ALDRIG genomgå det hemma!
Nu väntar jag på att de ska sluta blöda, mensen ska komma tillbaka (fick rekommendation att ha en mens innan nästa försök) och därefter få ett plus igen!
