Min 14-årige son är mobbad...

Med tanke på att de varit vänner sen dagis, varför har de helt plötsligt valt att frysa ut honom från deras vängrupp? Om det nu varit en konflikt mellan dom (som du kanske inte vet om) så får dom lösa det mellan sig själva eller så får din son hitta nya vänner helt enkelt. När jag var yngre så blev jag också utfryst av min vängrupp av ingen anledning egentligen, vi klickade inte längre så då hittade jag andra att umgås med istället. 

Om det inte blir bättre så kanske ni borde överväga att byta skola?

om de varit kompisar sen dagis kanske du känner de andra föräldrarna så att du kan prata med dem om detta utan att nämna att du vet att sonen blir mobbad och utfrusen? Så att du inte hänger ut sonen så att säga.

Hej! Känner ni föräldrarna till de andra killarna? Kan du prata med dem offrecord utan att de berättar för sina barn? Inte anklaga men berätta att din son hamnat utanför och mår dåligt? Ni vuxna kanske då kan hjälpa eller stötta utan att prata med killarna? Kan ni gå ihop o anordna en aktivitet, paintball, bio, fest, middag, spelkväll? Där den vuxne ser till att alla från gamla gänget blir bjudna. Eller en vuxen/ barn grej? Gå o se fotboll tillsammans med någon av de andra? Min son hade nämligen aldrig heller förlåtit mig om jag pratat med hans kompisar. Det sveket hade nog blivit så stort så han aldrig hade pratat med mig igen.

Han har rätt. Ju mer ni försöker ju värre kommer det att bli.

Byt skola innan han cementerat sin identitet som mobbad.

Trots fina ord om metoder och värdegrund i skolan så funkar inget sånt i praktiken.

Bäst at fly helt enkelt innan han är knäckt.

Nått har ju hänt. Han har nog inte berättat hela sanningen?! Eller så har det hänt ngt i skolan han har blivit kär?! Kanske hänt nått sexuellt alltså killar med hormoner får skägg, målbrottet, missuppfatta inte fel men det är svårt för killar dölja sin upphetsande upplevelse?! Killar i den åldern kan jag tänka mig är väldigt känsligt. Kommer ihåg mina bröder var väldigt hormonella, testosteron sprudlar hela kroppen, kommer ihåg vissa tillfällen min ena brorsa mådde väldigt dåligt ett tag. Just högstadiet.

Jag längtar inte till mina söner kommer till känslig ålder just i högstadiet... Det får min man ta! :)

Du måste ju känna föräldrarna, försök och få en middags/ fikastund och prata lite verkligen. Jag skulle inte ha svårt och prata med föräldrarna när man har känt dem ett tag.

Om killarna nu har känt varandra sedan dagis så är det väl bara att prata i förtroende med andra föräldrarna? Verkar otroligt märkligt att du inte gjort det för länge sedan, om det nu pågått i ett halvår.