Deprimerad??!! Hjälp!

Vad tufft och svårt för dig!

Finns ju inget rätt eller fel i den här frågan, handlar ju om dej och vad du känner..

Men, jag tänker att det är en hormonell påverkan också nu när du väl blev gravid igen.

Att du innan velat och då visste du ju det du vet nu också, eran livs situation, och kände att du ville och längtade.

Jag tänker att samtal med kurator tex kanske kan hjälpa dej att solla i det.

Ångesten kanske mer är av förändringen ni står inför, fast själva händelsen är nånting ni vill.

Luddig text kanske.. Men jag känner igen mej i det du skriver, så det jag vill säga är väl, inga förhastade slutsatser!

Hormonerna i början av graviditeten sprutar och kan ge hjärnspöken som man annars inte skulle haft, eller kunnat handskas med på annat sätt iaf.

Testa dej att se fram i tiden och vad en liten skulle ge dej som var posetivt, dej och er som familj och stolta storasyskon..

Tack för klokt svar. Precis så jag känner, ångest inför förändringen. Inatt var jag uppe med min dotter då hon är förkyld och då började jag tänka på hur jäkla jobbigt det kommer bli med en bebis om nätterna och då steg paniken. Nu på morgonen är jag lugnare och det är såhär det är dagligen, upp o ner och ner och det är så fruktansvärt jobbigt!!! Jag trodde att jag skulle må bättre den här graviditeten men nej allt är bara skit. Jag ska nog prata med bm om detta så får vi se.