• Anonym (Q)

    Distansförhållande

    Måste bara skriva av mig lite. Har ett distansförhållande (låångdistans) och vi har inte träffats på en månad. Det är lite mer än halva tiden kvar och känner mig så himla ledsen, ensam och trött på det nu. Första tiden gick okej men nu är det fruktansvärt jobbigt. Mina vänner och familj bor inte i samma stad som mig och jag känner mig fruktansvärt ensam. Hur ska jag klara dessa veckor?.. ofrivillig total ensamhet är det värsta som finns alltså. Vill aldrig vara med om detta igen.

  • Svar på tråden Distansförhållande
  • CitronTulo

    Finns det någon möjlighet att ni testar att bo ihop på prov för att se om det funkar? Eftersom du tycker att det är jobbigt med distansförhållande (vilket är helt förståeligt) så kan man behöva välja att satsa eller släppa det. Om man satsar och det inte skulle funka så har man ju iaf provat! 

  • Anonym (Q)

    Vi har bott ihop i 3 år men det är tillfälligt som vi har distans

  • Anonym (A)

    Åh är i lite samma sits, dock inte riktigt samma eftersom ni varit tillsammans såpass länge. Jag försöker att inte tänka på det allt för mycket, har du jobb? Studerar du? Är det utomlands? Isåfall gå med i någon grupp eller ta kontakt med folk på jobbet/ i plugget om det går.. försök att ha kontakt via sociala medier och telefon, tänk också att det kan vara nyttigt med en kort distans, alltså något som inte varar flera år. Hen kanske kan komma och hälsa på? Se det också som något fint att ni saknar varandra och att det inte bara är skönt att vara ifrån varandra, då är inte relationen sund. Det kommer gå bra och är säkert något viktigt i ditt liv du går igenom just nu, antar att du flyttat till detta ställe av en anledning, tänk på den anledningen. Men somsagt jag känner med dig, men tiden går faktiskt fortare än vad man tror!

Svar på tråden Distansförhållande